Ambitionen var att behandla hela människan.
Psykiatrins genombrott i Sverige vid förra sekelskiftet innebar en uttalad humanisering, men psykiatrikerrollen präglades också av starka auktoritära och paternalistiska drag.
En välvillig maktfullkomlighet, konstaterar Patrik Möller som i en idéhistorisk avhandling undersökt tiden.
Periodens uttalade humanisering kännetecknades av att våld och tvångsmedel förbjöds och ersattes av utökad övervakning.
Läs mer hos forskning.se.