Barbro Hejdenberg Ronsten, ordf i RSMH

När jag tänker tillbaka på den första januari 1995 när psykiatrireformen genomfördes, tänker jag på alla de personer som setts som kroniskt sjuka men som nu fick en annan position och ett friare liv.

Människor hade varit helt institutionaliserade under förnedrande omständigheter på Beckomberga och Säter så reformen var ett gigantiskt steg till det bättre. 

Det var en revolution, även om det gick lite väl hastigt.

Läs mer i RSMHBloggen.

Kommentarer   
Admin1
#1 Admin1 2020-01-27 14:40
Jag har läst att 90 % av de som vårdades på mentalsjukhus (30 000) hamnade på gruppboende. Det var bara 10 % som fick egen lägenhet. Det var tur att mentalsjukhusen lades ner för det hade blivit dyrt att rusta upp och driva dem. Idag det som finns kvar av mentalsjukhusen är 1200 platser på rättspsyk med medelvårdtid 6 år. Vissa säger att gruppboende är ett slags mentalsjukhus, men de som bor där anser det är stor skillnad mellan gruppboende och inläggning. På gruppboende rör man sig fritt. Det som fattas idag är bättre insatser för missbrukare, fler får psykosociala behandlingar, som kan mer än halvera psykoserna och bara några procent får dem. Om psykoserna halveras minskar inläggningar och vi får fler vårdplatser. Standarden på gruppboenden bör granskas och det bör finnas rehabilitering på vissa gruppboenden så man kan återvända till eget boende.
Citera
Lägg till kommentar