En intressant berättelse om vägen till sjukdomen av Göran Thorn. Det började med amatörteater. Det var en så otrolig kick att stå på scenen för att spela någon annan än sig själv. Man kunde spela ut hela sitt register av inneboende känslor. Vardagen hade jag inte mycket för varken före eller efter detta att amatörteatern gjorde sitt intåg i mitt liv. En väldig känsla av tillfredsställelse spred sig i hela kroppen när det var dags att spela. Jag var dock fortfarande så pass närvarande i vardagen att jag kunde fortsätta mina studier på gymnasium.
Fortsättningen kom sommaren efter. Då reste jag till Finland för att jobba. Det var ett tråkigt jobb med flasksortering på ett stort bryggeri, men på fritiden hade jag och mina kompisar mycket roligt. Det dracks en hel del och vi var på resor i Finland samt även till Leningrad. Där fick vi äta rysk kaviar och även annat gott. Att komma hem från denna resa var ett stort avbräck. Den lilla insikt jag hade i vad vardagen kunde erbjuda blev ännu mindre. Trots detta kunde jag fortsätta att läsa till gymnasieingenjör.
Början på det religiösa intresset var nästa steg. Det var rätt så oskyldigt först, men utvecklades snabbt till en nivå av mycket känslosam samvaro med mina medkristna och den gud som jag började tro på. Det var en gud som ständigt gjorde det som jag ville ha utfört, men jag behövde inte utvecklas själv utan tyckte att människor i min omgivning skulle ställa upp på mig och min gud. Jag tog bara intryck av de personer som enligt mig hade den rätta läran om den gud jag hade frambringat i mitt sinne.
Indienresan blev nästa projekt på min väg mot ett mer och mer upplevelserikt liv. Det är inte så att jag ångrar någon av dessa kickar eller upplevelser, jag vill bara lära mig att leva ett liv lite närmare vardagen. På denna resa till Indien kände jag ingen tristess. Det var nya spännande saker som hände hela tiden. Jag var iväg drygt fyra månader och hann träffa många intressanta människor. Vissa personer lever hela sina liv för sina resor. Jag höll på att bli sådan. Det är en så oerhört härlig känsla att ständigt uppleva nya saker.
Snart var jag iväg på ytterligare en resa. Denna gång bar det av genom Europa per tåg. Jag kom ganska snart till ett kloster i Frankrike där jag fick spä på min gudstro. Det var gudstjänster, bibelstudier och samtal med andra troende. Jag blev helt lyrisk av detta. Jag hade alltså kombinerat två säkra kort när det gäller kickar. Jag var på resa och hade dessutom träffat folk som jag upplevde hade den rätta läran. Detta levde jag länge på också långt efter det att jag hade kommit hem från resan i centraleuropa.
Mellantiden, den tid jag inte kunde ägna åt resor för att jag var tvungen att åtminstone försöka sköta ett jobb, ägnade jag åt att försöka föra vidare min tro på gud till andra människor. När det inte gick så som jag hoppades på kunde jag skaffa mig kickar på annat sätt. Nämligen genom att dricka öl, vin och sprit tills jag blev extatisk av det. Det var en mycket effektiv flykt från vardagen för den krävde inte att människor i min omgivning skulle agera enligt mina önskemål.
Resorna till England var mer än vad mitt sinne klarade av. Här kombinerade jag tre säkra kort vad gäller kickar. Jag reste samtidigt som jag ägnade mig åt min religion och spelade amatörteater. Det var dock inte förrän efter andra resan som det blev outhärdligt. Jag hade endast kvar ett mikroskopiskt sinne för vardagen. Det sinnet försvann tillslut helt i och med att jag blev akut sjuk i schizofreni. Jag försökte återgå till ett liv med kickar men det ledde bara till att jag blev akut sjuk igen.
Göran Thorn