Viska
Kunskap minskar psykossymptom och psykoser

Självskadebeteende vanligt men växer oftast bort

Kategori: Övrigt

 

Självskadebeteende är vanligt bland ungdomar, särskilt flickor.

Men i de allra flesta fall försvinner beteendet då ungdomarna växer upp.

Så kan man sammanfatta en studie gjord av forskare från Australien och Storbritannien som presenteras i Lancet.

Läs mer i Läkartidningen.

Kommentar  
#9
Jag tror att det är bra att terapin handlar om nuet och strategier för det för nu du verkligen har problem. Nuet är viktigast för dig för tillfället.
#8

Quoting Geta:

Skulle du inte ha nytta av att gå i psykoterapi för att reda ut ditt trassliga liv men det har du kanske redan gjort. Personer med Aspergers syndrom brukar inte vara så pigga på det, för de anser att de bara utgör en variation i vår herres hage.



Jodå Geta, jag går i terapi. Så det är under arbete! Jag har börjat komma över vissa saker. Sen är nog en del kvar undermedvetet. Men det kommer sakteliga bli bättre. Egentligen skulle jag behöva lite oftare terapi för den tid jag har går mest åt till att diskutera nuet och olika strategier. Men det kan jag ju säga till terapeuten, man kan ju anpassa .
#7
När självskadorna började bli värre fick du någon ny medicin då?
#6

Quoting Admin1:

Litium kan nog minska självskada vid bipolär och schizoaffektiv. Litium minskar också aggressivitet och används ibland mot det. Hoppas att det löser sig för dig. Vilka andra mediciner har du?


Jag har många mediciner... Abilify, reagila, elvanse, lamotrigin, cipralex, buspiron och melatonin. Lamotrigin är inte längre tillräckligt mot mina svängningar. De har blivit värre sedan förra året. Jag är inte så ung längre, 31, så jag antar att min sjukdom har börjat utvecklas mot en mer ”mogen” form.
Men en positiv sak är att jag knappt har psykossymtom längre! De blev bättre när jag började med reagila samtidigt som jag slutade med ritalin efter min psykos i höstas. Troligen har ritalinet förvärrat min psykosproblematik.
Nu är problemen mera affektiva och ångestrelaterade. Det är jobbigt. Tidvis är självmordsrisken hög, och jag har fula ärr som jag förut aldrig trodde jag skulle få. Beteendet är grövre än när jag mest hade psykossymtom...
#5
Skulle du inte ha nytta av att gå i psykoterapi för att reda ut ditt trassliga liv men det har du kanske redan gjort. Personer med Aspergers syndrom brukar inte vara så pigga på det, för de anser att de bara utgör en variation i vår herres hage.
#4
Litium kan nog minska självskada vid bipolär och schizoaffektiv. Litium minskar också aggressivitet och används ibland mot det. Hoppas att det löser sig för dig. Vilka andra mediciner har du?
#3

Quoting Geta:

Kan det inte bero på att du är med i en extrem religiös rörelse, sodergardfia?


Så enkelt är det inte. Jag har svåra psykiska problem som är ärftligt betingade, plus att jag haft en rätt jobbig uppväxt: mobbad, gått på religiös friskola där ingen fångade upp min tidiga psykiska sjukdom förrän i nian då jag redan var svårt sjuk, söndermobbad i den skolan, uppväxt med missbrukande far, min mor är psykiskt sjuk, jag blev lämnad av min själsfrände när jag började bli riktigt sjuk, jag blev tvingad till sex under ett års tid när jag var 18, jag har Asperger och adhd och är troligtvis bipolär eller borderline. Skall eventuellt börja med litium från och med fredag, då jag har läkartid. Förmodligen beror mina psykiska problem på en kombination av ärftlighet och jobbiga upplevelser och mina neuropsykiatriska funktionshinder. Religionen ger bara lite färg till problemen . Jag är störd , helt enkelt. Religion är en del av mitt liv , det var även mobbning övergrepp
#2
Kan det inte bero på att du är med i en extrem religiös rörelse, sodergardfia?
#1
Jag fick mitt självskadebeteende sent , när jag var ca 19 år. När jag var 30 (förra året ) blev det dramatiskt mycket värre. Det var när jag var psykotisk o deprimerad i november. Förut hade jag kontroll så jag bara gjorde mig lite illa nån gång ibland. Nu för tiden innebär en dålig period att armar o ben blir VÄLDIGT såriga. Plus andra typer av skador också. Just nu går jag på kryckor för att jag har sparkat sönder foten, jag har rivmärken i pannan och på armarna , ena handen har blåmärke och svullnad, plus att jag har några skärsår också. Jag är ledsen att det har gått utför för mig.... Fast jag har haft perioder senaste månaderna då jag skurit mig mer än nu. Så jag skär mig mindre iallafall. Men varför skulle jag sparka sönder foten? Idiotiskt...
Uppdatera kommentarlistan
RSS feed för kommentarer till denna nyhet