Paulina Tarabczynska

”Du borde vara tacksam för det du har.” Denna fras har jag, kanske inte så olikt dig som läser detta inlägg, hört ett antal gånger i mitt liv.

Den används flitigt av människor i situationer då jag försöker få dem omkring mig att förstå hur svårt det är att vara fattig.

Varendaste argumentation jag hittar mig själv i, där jag försöker visa på dagens Sverige och utanförskapet, samt det ständigt växande polariseringen som sker i en oroväckande takt, så kommer den där frasen alltid förr eller senare.

Läs mer i RSMHBloggen.

Kommentar  
Tvivlar på att alla städare är nöjda med sin lott. En del vill nog vara akademiker.
Det var inte företagshälsovården utan en företagsläkare som satt på huvudkontoret i Stockholm. Troligen skickade företaget den intelligentaste de hade, där men det räckte inte mot mig. De hade sagt att mötet var för att jag hade haft för hög frånvaro på ett år och ett visst antal gånger. Men jag kollade mina lönebesked och det stämde inte för jag hade varit frånvarande mycket färre gånger. Jag inledde mötet med att vifta med lönebeskeden och säga detta möte är ogiltigt för jag har varit frånvarande färre gånger än ni påstår. Ni kan själv räkna här. Då sa företagsläkaren Vi kan sammankalla möten när vi vill. Då frågade jag: Varför far ni med osanningar? Varför ljuger ni? Fick inga svar, men senare fortsatte han ljuga. Trots att de skickade det intelligentaste de hade så satt han direkt på pottkanten och vingla.
Man ska inte tro att man får hjälp av företagshälsovården, när man har diagnosen schizofreni.
Företagsläkaren hotade mig med uppsägning, men jag brydde mig inte om det utan det var Gör det snälla från mig. Sedan ville han att jag skulle gå ner i halvtid, vilket jag inte ville för de hade halverat våra löner på 20 år och det räckte att jag jobbade heltid på halvlön.
Man ska inte säga upp sig även om arbetsgivaren vill det. Det är bättre att driva fallet, tills man får sjukersättning.
Det är inte bra att vara akademiker utan bättre att vara städare. Är man akademiker kan arbetsgivaren göra arbetslivet outhärdligt för att man skall sluta självmant. Jag drabbades av det och de gjorde så för att jag skulle säga upp mig och sedan tvingas ta ett jobb, som jag tidigare sagt att jag inte ville ha för jag ville flytta från orten och inte bo kvar där. Jag hörde själv chefen säga det så det var medvetet och planerat och de försökte övertala mig att ta jobbet innan. Nu slutade jag jobba helt efter det, men jag vill varna för akademiska jobb. Du blir sårbarare. Det är bättre att jobba på botten direkt som städare. Då är du osårbar.
Har man jobbat ganska länge förlorar man inget på sjukersättning. För mig 2000 kr per månad, men fackavgiften och lunchen gick på 2000 kr/mån. Det är inte lönsamt att jobba. Särskilt om man måste flytta till Stockholm eller Uppsala där boendet är dyrt och resor kan tillkomma. Kanske 10000 kr per månad eller mer.
När jag blev tvångspensionerad blev jag tillsagd att vara nöjd. Det var en läkare som sa det till mig. Så här i backspegeln är jag ganska nöjd med att ha blivit pensionerad.
Jag har bara en gång fått höra att jag skulle vara tacksam och det var helt felaktigt. Annars så klagar jag aldrig och då får man väl inte höra något. Nu kostar jag väl samhället nästan ingenting annat än ett läkarbesök per år. Men jag är inte tacksam mot samhället och skulle jag ge något tillbaka till samhället så vore det FINGRET.
Min psykoterapeut sa att hennes övriga patienter mest pratade om vad de inte hade, när jag frågade vad de pratade om.