Lovisa Rydén

När jag ursprungligen skulle skriva detta inlägget för några veckor sedan planerade jag att skriva med en helt annan infallsvinkel.

Från mitt eget perspektiv men ändå med mer distans.

Men sedan dess är det mycket, eller snarare ännu mer, som har hänt och de senaste dagarna har påmint mig om allt som är viktigt.

Saker som bara kan uttryckas från hjärtat och utan någon form av emotionell distans.

Läs mer hos RSMH.

Kommentar  
Jag förstår henne fullständigt. Studenter som inte får fira, ungdomar som inte får mötas fritt utan några restriktioner, ressugna som inte får resa, tomma krogar och skam för att gå i affärer. Naturligtvis är detta ett ungdomsproblem. Vi gamlingar lever ju i stillhet för det mesta och som värst får vi sätta på oss munskydd på bussarna/tågen.
Jag håller med dig helt, Geta, Men hon är ung och kanske mer i behov av mer sällskap.
Jag tycker inte att senaste året varit ett "helvete" som hon skriver. Det har inte varit så stor skillnad mot det normala livet.
Hon skriver väldigt långt. Hon är besvärad av isoleringen pga corona. Jag tror att är man positiv till sig själv är isolering inget problem för man är i gott sällskap. Det gäller att vara vän och positiv till sig själv. Hon har PTSD och då blir man sjukare. Det går att bota PTSD hos 60 % bl.a med terapin EMDR.