Inspärrad: Röster från intagna på sinnessjukhus, fängelser och andra anstalter 1850-1992
Under stora delar av det förra seklet hölls sinnessjuka, alkoholister och ”vanartiga pojkar” inlåsta på svenska anstalter.
I en nyutkommen antologi undersöks livet bakom lyckta dörrar ur de fängslades perspektiv.
Ett psykosinsjuknande, som vi numera vet kan ha en god prognos med rätt behandling, uppfattades ofta som början av en livslång sjukdom enligt tron ”en gång sinnessjuk alltid sinnessjuk”.
I Sverige vårdades vid 1940-talets slut 39 000 personer på sinnessjukhusen om man räknade in de psykiskt utvecklingsstörda.
Idag vistas knappt en tiondel på psykiatriska institutioner!
Läs mer vad Professor Johan Cullberg skriver i Svenska Dagbladet.
Boken finns på Bokus för 226 kr.
Nytt! Men har inlåsningarna upphört bara för att institutionerna har stängts? frågar sig ett radioprogram om boken.
Det som finns kvar av mentalsjukhusen är egentligen psykiatridebatten, som handlar om inläggningar, tvångsvård och tvångsåtgärder, som få drabbas av men som tar det mesta debattutrymmet. Man kan tro att alla är konstant inlagda, vilket gällde på mentalsjukhusen. Att t.ex bara 10 % får psykosociala behandlingar idag bekymrar ingen trots att 80 % har kvarvarande symptom. Sådana saker att vara sjuk dagligen räknas idag inte som problem.