Sjukvården orsakar skambeläggning av psykisk sjukdom anser den ansedda medicinska tidskriften British Medical Journal i en ledare.

I British Medical Journal konstateras i en ledare (22 juni 2002) att stigmat eller skambeläggningen av psykisk sjukdom är ett viktigt hinder för en bättre vård och en bättre livskvalité. Här följer en sammanfattning på svenska. World Psychiatric Association har nyligen startat ett världsomfattande program mot stigmat och diskriminering pga schizofreni. Programmet börjar med att undersöka patienternas och deras familjers erfarenheter efter insjuknandet för att kunna hitta och kunna korrigera felen i samhället. Programmet omfattar många olika organisationer i samhället och även t.ex. media. Det är ingen tillfällig kampanj utan ett långtidsengagemang. I Tyskland har programmet inriktat sig på pressens rapportering av psykiska sjukdomar och i Italien affärsidkarnas attityder.

En uppenbar orsak till stigmatisering är diagnosen (schizofreni) och det är därför viktigt att den inte kommer till kännedom utanför professionen och särskilt inte till allmänheten men även till övrig hälso- och sjukvård, som har ofta en väldig negativ attityd till personer med sjukdomen.

Sjukvårdens stimatisering består inte enbart av diagnosen, utan kan också orsakas av läkemedelsbiverkningar t.ex. extrapyramidala biverkningar, som kan för omgivningen vara mer avslöjande att personen har psykisk sjukdom än själva sjukdomssymptomen i sig. Ibland så kräver myndigheterna att billigare antipsykotika med mer biverkningar skall användas, vilket kan vara skadligt och stigmatiserande.

Psykiatriker och psykiatrins personal stigmatiserar på andra sätt. I några Europeiska länder krävde psykiatriker längre semestrar och högre lön än andra läkare pga arbetet med farliga psykiskt sjuka, samtidigt som de i andra sammanhang argumenterade att psykisk sjukdom är som andra sjukdomar. Psykiatriker rekommenderar ofta särskild skyddande lagstiftning för psykiskt sjuka utan att vara medveten om vilka effekter den kan ha på andra patienter. Det är viktigt att de är medveten om att rättigheterna och plikterna för patienterna bestäms av personens beteende och kapacitet på samma sätt som för andra och inte enbart av diagnosen.

Sjukhusdirektörer ser sällan till att personer på institutioner och sjukhus för psykiska sjukdomar skall få möjlighet att rösta i allmänna val. Detta kan även ske i länder, som är angelägna att tillvarata psykiskt sjukas sociala och mänskliga rättigheter. Det är också viktigt att den icke-psykiatriska vården upphör att diskriminera psykiskt sjukas rätt till en likvärdig vård.

Ovanstående exempel är för att påminna psykiatriker och annan sjukvårdspersonal att de är otillräckligt engagerade i kampen mot stigmatisering och diskriminering pga psykisk sjukdom och vad ännu värre är de själva bidrar till den på olika sätt. Det vore bra om alla kunde undersöka sitt beteende och handlingssätt samt ändra dem då det är nödvändigt för att reducera stigmat. Stigmat förblir det viktigaste hindret för ett bättre liv för många hundra miljoner människor, som lider av psykisk sjukdom. Vi måste ge vårt eget bidrag för att eliminera stigmat och bekämpa det på alla sätt och vis.

Kommentar:

Jag läste på en amerikansk hemsida att personer med schizofreni tyckte att diskrimineringen och fördomarna de utsattes för var värre än själva sjukdomen. Jag håller helt med själv och för mig är diskriminering och fördomar mitt värsta symptom. Det kan utlösa perioder då jag mår väldigt dåligt.

Naturligtvis orsakar säkert diskrimineringen i Sverige en ökad sjukvårdskonsumtion och om t.ex. stigmat är ett lika stort problem som sjukdomen i sig så kan det kosta ett par miljarder bara i Sverige årligen.

Idag lever säkert 90 % av de med schizofreni ute i samhället och därför påverkas man mest av allmänhetens attityder. T.ex. själv träffar jag psykiatrin 1 timme per år dvs 0,1 promille av min tid, varför psykiatrins möjligheter att diskriminera mig är försumbar. Det ger en fingervisning var åtgärder idag är nödvändiga - allmänheten. Dessutom så återhämtar sig nästan 50 % helt idag enligt WHO och det är ju tråkigt om enda kvarvarande symptomet av schizofrenin skall vara stigma och diskriminering.

WHO har i en rapport konstaterat att schizofreni har ett mildare förlopp och fler återhämtar sig i uländer än i industrialiserade länder. Det finns många förklaringar till det, men en är att toleransen och stigmat är mindre i uländer (kunskaperär viktigt och bra, men är kunskapen fel så är tydligen inga kunskaper alls bättre).

En viktig sak att tänka på är att alla med schizofreni har en gång varit friska och då haft samma fördomar om sjukdomen som allmänheten. Hur det påverkar sjukdomsförloppet är okänt, men en gissning är att det är en starkt negativ faktor. Mot den bakgrunden och att sjukdomen hos män ofta startar i tonåren, så förefaller det viktigt med korrekt information om sjukdomen till skolelever. Så är inte riktigt fallet idag och den hemsida för skolelever, som vi kritiserat är ett exempel på det.

Dagens vård av schizofreni kan bli bättre genom bättre läkemedelsbehandling, patientutbildning till alla och kognitiv beteendeterapi förvisso. Tyvärr, begränsas möjligheterna till en förbättring av att t.ex. dagens läkemedel inte hjälper alla (15 %) eller bara delvis (30 %). Den stora missen som gjorts när mentalsjukhusen stängdes och det mesta blev öppenvård är att allmänhetens fördomar inte har "behandlats". Det är egentligen den mest angelägna uppgiften idag, när nästan alla med schizofreni vistas ute i samhället. Folk tänker inte på att om de behandlar de med schizofreni illa, så kan det orsaka ökad sjukvårdskonsumtion och därmed sämre vård för dem själva. Alla goda medborgare bör därför istället inta en stödjande och positiv attityd mot de med schizofreni för det gagnar dem själva, som både skattebetalare och sjukvårdskonsumenter.

Källa:
Sartorius, N
Iatrogenic stigma of mental illness
British Medical Journal 2002;324:1470-1471
World Psychiatric Associations anti-stigma program