Att träffa rätt personer och envishet

Vid 19 års ålder kom min första psykos. Geta är det som skriver. Diagnosen är schizofren sjukdom. Till och från har jag vårdats i psykiatrin i över 30 år både på öppna och slutna avdelningar

Neuroleptika/ antipsykotika har jag tidvis varit utan. I 8 år var jag övermedicinerad men har idag låg dos. Genom psykoterapi förbättrades jag markant, en läkare erbjöd mig det under lång tid.

Jag har varit ute i arbete inom sjukvården.
Jag lever med en känslighet som både är en tillgång och som ställer till problem. Det har varit ett tufft liv men skillnaden är stor mot när jag insjuknade. DET SOM HJÄLPT MIG:

- Att få snabbt vård under kort tid.
- Antipsykotikan är bättre. Låg dos är dock att föredra.
- Psykoterapi sätter igång processer. Det är bra att ha någon att tala med.

- Att få möjlighet till studier och arbete. Det kan minska känslan av utanförskap
- Att ha ett eller flera intressen. Särskilt vid arbetslöshet är det bra att kunna fylla ut sin tid själv.
- Bra mat och motion.

- Att ta kontakt med personer med liknande situation genom patientorganisationerna.
- Att hålla distans till sina föräldrar.

- Sömn kan göra underverk. Den ordnar upp oredan i medvetandet och kan stoppa början till psykos.
- Det går väl inte att beställa men en tro kan vara till stor hjälp.

DET SOM INTE VARIT BRA:

- Övermedicinering
- Tvångsvården kan vara brutal med bältesläggningar, sprutor och isolering. Personalen är van vid att snabbt rycka in men det sker ibland godtyckligt. De bestämmelser som finns måste följas

Rädslan för psykiskt sjuka i arbetslivet och i samhället i stort.
----------------------------------------------------------------------
Sist vill jag säga: Med envishet och hjälp av sjukvården går det att återhämta sig. Det är inte särskilt lätt men det går.