Uppdaterad: 6 oktober 2017

Koordination, vinglighet och balansproblem ingår i motorkoordination, som en av tre grupper av mjuka neurologiska tecken (de två andra integrativ sensorisk funktion samt komplexa motorsekvenser). Mjuka för att de inte är kopplade till en specifik del av hjärnan eller del av en sjukdomsgrupp. Mjuka neurologiska tecken brukar vara försämrade medium till stort jämfört med normalt. De brukar minska med tiden och särskilt mycket hos de med nästan inga symptom (remission). 

De är kopplade till ökande symptom och sämre kognitiv förmåga. De förekommer också vid schizoaffektiv och vanföreställningssyndrom. Symptomen kan förbättras med antipsykotika. 

Ändrade rörelser eller motoriska symptom har rapporterats för schizofreni redan i början av 1900-talet. När antipsykotika kom, så gav de biverkningar på rörelserna och då glömdes de gamla resultaten bort och rörelsebiverkningar av antipsykotika diskuterades enbart. 

Rapporter kom senare att schizofreni utan antipsykotika hade ofrivilliga rörelser, parkinsonism, mjuka neurologiska tecken, katatoni, negativa symptom och långsamma rörelser. Detta på grund av att schizofreni är en slags utvecklingsstörning, som även drabbar rörelserna. När schizofrenidiagnos ställs enligt DSM 5 skall psykomotoriska symptom bedömas som ett av många symptom eller dimensioner. 

Det som ses idag är en blandning av rörelsestörningar av sjukdomen och biverkningar av antipsykotika. Motoriska störningar är överraskande vanliga. Att antipsykotika kan ge rörelsestörningar beror på blockaden av dopamin, som också styr rörelserna i kroppen. 

Vid schizofreni är steglängden kortare än normalt, vilket ger långsammare gång. Gamla antipsykotika kortar steglängden mer än nyare antipsykotika och ger ännu något långsammare gång. 

Extrapyramidala biverkningar, som uppstår främst av gamla antipsykotika kan ge stelhet, darrningar och långsamma rörelser, efter några veckor. 

Missbruk av alkohol kan också ge liknande problem fast ännu värre, även vid nykterhet och kan också vara en förklaring. 

Antipsykotika kan ibland ge biverkningar, som stör gången t.ex Cisordinol har som biverkan gångrubbningar. 

Intressant är att ett balanstest, där kallt vatten sprutas i vänster öra används för att förbättra sjukdomsinsikten.

 

 Självhjälp: 

  • Försök att minska alla dina symptom med hjälp av psykiatrin eller självhjälp. Om du har nästan inga symptom minskar dessa symptom kraftigt. 

  • Att försöka gå lite fortare kan kanske minska besvären. 

  • Om du vinglar mycket kan gångstavar vara bra att använda när du går för att förbättra balansen. 

  • När det är halkigt ute använd broddar för minskad halkrisk. Antipsykotika, som höjer prolaktin kan öka risken för benskörhet och benbrott. 

  • Kolla i FASS om dina läkemedel kan försämra balansen eller ge gångrubbningar.  

  • Att gå på löpband i normal fart gör att besvären försvinner tillfälligt och det beror på sensorisk stimulering som fås då. 

  • Här finns råd om balansträning för att förbättra balansen. 

  • Appar finns för balansträning t.ex Stability and balance training. 

 

Kontakta läkare: 

  • Vid problem med gången eller balansen en tid för att få besked om det är en läkemedelsbiverkan eller ett sjukdomssymptom. 

  

Framtidshopp: 

  • Antipsykotika utan dopamin-2-effekt utvecklas, vilket kan minska biverkningarna på rörelserna. 

Läs mer i Neuropsychobiology 2012