När man har återhämtat sig så inträder en ny tid i livet då man varken platsar riktigt i brukargruppen eller i den grupp människor som saknar psykoserfarenhet, s.k. friska gruppen. Man är varken sjuk eller helt frisk. Från brukare får man höra "men du är ju frisk" och från s.k. friska får man höra "var rädd om dig så du inte insjuknar igen". Ingendera tror riktigt på ens förmåga att klara vardagen eller på ens förmåga att förstå andra utifrån sin erfarenhet. Om man vill hjälpa så kan det av s.k. friska ses som ett överengagemang och av brukare som att man inte längre kan förstå eftersom man är "frisk".
Det är en svår period i och med att den leder till en större ensamhet än tidigare då man i alla fall var accepterad bland andra brukare. S.k. friska bjuder inte gärna in i sin gemenskap och man tappar en del av de vänner man haft i brukargruppen.
Här gäller det att våga öppna sig för nya sammanhang där folk inte har en förutfattad bild av en, så att man kan skapa nya vänskapskontakter.
För mig blev det bra att byta arbete eftersom jag på det nya bjuds in i gemenskapen, afterwork och liknande precis som alla andra. Det är skönt med ny gemenskap även om den inte är djup och förtrolig ännu.
Att behålla de nära vänner som man har kvar från tidigare faser i livet är också viktigt och hitta nya former för den gemenskapen. Förut kanske man kunde träffas dagtid, men med arbete så kanske det är omöjligt. Kan man träna tillsammans? Vika en kväll i veckan för en gemensam middag? Hitta ett intresse som kyrka eller en studiecirkel som båda går till så att man träffas regelbundet? Träffas på helgen då och då?
På jobbet kan kafferumsgemenskapen vara svår i början. Man kanske är van vid djupgående samtal med brukarvänner, men nu handlar det om senaste tv serien eller matrecept, det är ofta ytligt småprat. Det får man lära sig att delta i eller vara tyst - alla behöver inte prata i kafferummet. Det som inte funkar är att ta upp ett djupgående ämne - sådant är tabu på många arbetsplatser.
Sen får man vara rädd om sig även om det kanske inte gäller arbetsuppgifterna i första hand utan annat som medicin, sömn, mat och motion. Så att man bevarar ett gott mående. Ge dig själv tillräckligt utrymme för vila. Det kan behövas!
Isa-Alise
Jag kör också mitt eget race av samma anledning.
Nackdelen med gemenskap är anpassning till andra och ta hänsyn till andras åsikter och anpassa sina egna så det passar andra. Jag gillar inte detta och tror att det hämmar min personliga utveckling och tankeförmåga. Jag undviker därför gemenskap och kör hellre mitt eget race.
Det stämmer så bra.
Jag har ju min familj som fanns där innan jag blev sjuk och har fortfarande kvar min tjänst fastän jag varit sjukskriven i snart 1,5 år. Jag hoppas att Gröna rehab som jag går på nu kan hjälpa mig tillbaka. Jag träffar människor och har fått nya intressen.