Uppdaterad: 21 november 2017

Psykiatern Emil Kraepelin beskrev i slutet av 1800-talet dementia praecox (senare schizofreni), som en sjukdom, som började i tonåren och sedan successivt försämrades med stort vårdbehov och gav förtida död. Det stämde då för de som vårdades på mentalsjukhusen livet ut. 

På 1950-talet kom antipsykotikan och gjorde att schizofrenin kunde vårdas i samhället och då upptäcktes att schizofrenin kunde ha lindrigare förlopp. Som mest fanns 38 000 vårdplatser på mentalsjukhusen i Sverige på 60-talet, vilket med dagens befolkning skulle bli 47 000. Det som finns kvar av mentalsjukhusen idag är en mycket liten grupp, som tillbringar livet på rättspsyk (10-20 personer?), men de är dömda för brott. Idag har psykiatrin bara 4400 vårdplatser kvar. 

Sjukdomen är värst de första 6 åren sedan minskar kraftigt vissa positiva symptom, men idag vet man att även negativa symptom och kognitiva symptom kan minska med tiden. Kognitiva symptom minskar efter konditionsträning. Ovanligt idag med en successivt försämrad sjukdom, som alltid sågs förr. Mentalsjukhusvård eller brist på effektiv behandling försämrade alltså sjukdomen. Idag finns inte bara antipsykotika utan också psykosociala behandlingar, som minskar psykossymptom och psykoser t.ex sjukdomshantering (IMR), familjeutbildning och familjeintervention. 

Efter 11-30 år efter insjuknandet hade en grupp knappt några symptom eller inga symptom alls och de ansågs då återhämtade. 

Remission är minst 6 månader av inga eller milda symptom, som inte stör personens beteende och som inte kan ge schizofrenidiagnos. 36 % kan vara i remission. Vanföreställningar, hallucinationer, desorganisation, udda tankeinnehåll, manér/kroppställning, avtrubbade känslor, passiv apatisk tillbakadragenhet samt bristande spontanitet/samtalsförmåga ingår när remission bedöms (PANSS-R) och består av positiva, negativa och allmänna symptom. Remission bedömer ej kognitiva symptom. Remission bör vara ett behandlingsmål och förutom mediciner krävs även psykossociala behandlingar med effekt.  

Återhämtning är att sakna symptom, som remission, men också att återfått normal funktion inklusive social funktion i minst 2 år, men nästan alla måste fortsätta med antipsykotika. Detta kallas för klinisk återhämtning. 

Personlig återhämtning innebär att personen själv anser livet värdefullt och meningsfullt. Här är kontakt med andra, hopp, optimism, identitet, meningsfullt liv och empowerment viktiga element. 

Frisk innebär inga symptom, fullt normal funktionsförmåga och ingen medicinering med antipsykotika. 

Idag anses 15 % av de relativt nyinsjuknade med schizofreni ha återhämtat sig och siffran ökar med 1,4 % per år. Efter 32 år är 68 % återhämtade.Idag anses  Bara 8 % med psykossjukdom arbetar mer än 50 %. Det finns en liten grupp, som klarar sig utan antipsykotika och utan att få psykos, men inget sätt finns att identifiera dem. Troligen kommer fler återhämta sig när alla får psykosociala behandlingar, som kan minska psykoser med kanske 80 – 90 %. Idag får bara några procent dessa behandlingar. 

25 % med schizofreni får bara en psykos och kan ofta leva ganska normala liv. De som insjuknat efter 40 års ålder har också en mildare sjukdom och behöver lägre doser av antipsykotika. Kvinnor har en lindrigare sjukdom och större chans till återhämtning. De som helt eller delvist saknar sjukdomsinsikt (50 %) har mycket svårt att återhämta sig. 

Efter en psykos tar det 6 månader att återhämta sig, andra psykosen 12 månader osv. 

Återhämtning kommer inte direkt utan är ofta en långsam process med ibland tillfälliga försämringar. Helst skall återhämtning uppmuntras direkt efter insjuknandet. Viktigt är att ha hopp om förbättring. Engagemang och medinflytande i den egna vården är viktig och också för självkänslan. Att sätta delmål på vägen mot återhämtning är nödvändigt och dessa mål är viktigare än symptomfrihet. Att återhämta sig är att göra det som jag fick lära mig i det militära – du säger till schizofrenin: Jag tar befälet! eller makten över sjukdomen. Återfall i psykos kan inträffa vid återhämtning.  

Idag ger den psykosociala behandlingen Sjukdomshantering även kunskap om återhämtning. Också ACT-team som riktar sig till de med svår sjukdom med/utan missbruk jobbar återhämtningsinriktat så vårdinsatserna bara behövs i max 2 år. RSMH brukar lokalt anordna kurser i återhämtning. Nu talas om att psykoterapi kan öka möjlighet till återhämtning. 

Tidig upptäckt och behandling av schizofreni kan göra att psykostiden förkortas och att chansen till återhämtning ökar. 

Böcker finns om återhämtning av Alain Topor på biblioteken och denna information hos Vårdguiden

 

Självhjälp: 

  • Undvik till varje pris fler psykoser och sök hjälp direkt vid psykos för att förkorta psykostiden för att underlätta återhämtningen. 

  • Försök få alla effektiva psykosociala behandlingar, som sjukdomshantering, familjeutbildning, familjeintervention, socialfärdighetsträning (ESL), psykoterapi och IPS-modellen för arbete om du inte redan fått det. Ger färre symptom och psykos.  

  • Är du nyinsjuknad fråga psykiatrin om du kan få Tidig behandling för nyinsjuknade med de effektiva behandlingar som ingår där. Depåinjektioner kan också vara värt att överväga för psykosrisken minskar 20-30 % jämfört med tabletter. 

  • Konditionsträning minst 30 minuter 3 - 4 gånger i veckan kan förbättra kognition och kanske återhämtning. 

  • Fråga RSMH om de ger kurser i återhämtning. 

  • Har du stora problem undersök om du kan få vård hemma av ACT-team, som jobbar återhämtningsinriktat under ett par år.