Sök efter symptom

Uppdaterad: 4 oktober 2017

 minne 

Många får problem med tänkandet eller kognitiva symptom. C:a 75 % av de med schizofreni har minst måttliga kognitiva besvär. Det kan vara svårt att koncentrera sig, prata med andra, lösa problem samt minnas det som nyss hänt. Att hålla reda på tid, passa möten och följa instruktioner kan vara svårt. Att dosera medicinen morgon och kväll kan vara svårt för vissa. 

Somliga har kognitiva symptom fastän de själva inte är medvetna om det. Problemen kan börja år före första psykosen och då märks främst sämre uppmärksamhet, men även närminne. Det kan vara ett tidigt tecken på schizofreni. Schizofreni har värst kognitiva problem, men de kan finnas också hos ADHD, schizoaffektiv, vanföreställningssyndrom, bipolär, depression och ångestsjukdomar. Ärftliga faktorer har kopplats till kognitiva problem, då föräldrar och syskon har svagt sämre kognitiv förmåga. Oftast är det dock inga problem att minnas det som tidigare inlärts, vilket skiljer sig från demens. 

Här är problem som kan uppträda, men alla har inte samma problem utan det kan variera från individ till individ: 

  • Svårt att koncentrera dig, när du läser, skriver eller ser på TV. 

  • Svårt att minnas saker som nyss har hänt t.ex. det du just läst. 

  • Svårt att lära sig nya saker. 

  • Tänker långsamt. 

  • Svårt att förstå. 

  • Nedsatt exekutiv förmåga dvs svårt med planering, problemlösning och utföra saker. t.ex att handla och laga mat efter recept. Självcensuren kan fungera dåligt, så olämpliga saker sägs. Svårt att lära sig av misstag och korrigera felaktiga beteenden. 

  • Svårt att inse att man drabbats av en sjukdom. 

  • Svårt att börja tala. 

Uppdaterad: 28 augusti 2017

schizofreni 

Två typer av störda tankar finns vid schizofreni/schizoaffektiv – vanföreställningar och tankestörningar. Tankestörningar, formella tankestörningar eller disorganiserat tänkande, som det också kallas, räknas till de positiva symptomen vid schizofreni. Antipsykotika kan minska på dem. 

Det finns två grupper av formella tankestörningar positiva (PTD) och negativa (NTD), där de sistnämnda är kopplade till sämre prognos med sämre antipsykotikaeffekt, lägre utbildning och sämre funktionsförmåga. Vid negativa tankestörningar sägs knappt något och talets innehåll är torftigt, medan positiva tankestörningar (snabbt tal, byter samtalsämne, lösa associationer, osammanhängande, ologiskt) tyder på ett sjukdomsförlopp med mer kraftiga symptom. Positiva tankestörningar sitter i vänstra hjärnhalvan medan negativa tankestörningar i främre delen av hjärnan. Långvariga tankestörningar är ett tecken på hög risk för återfall i psykos. 

Anses av vissa som det mest typiska för schizofreni/schizoaffektiv, men bara 50-60 % har tankestörningar. De kan förekomma vid mani, depression, delirium, Tourettes, Aspergers och även hos normalpersoner. Där finns ofta medvetenhet om sina tankestörningar, men oftast inte vid schizofreni. Vid schizofreni som startar i 60 års åldern är tankestörningar sällsynta. Vid bipolär mani och schizofreni kan tankestörningarna vara olika. Vid schizofreni med ångestsjukdom eller OCD minskar tankestörningarna. De med tankestörningar får fler och längre inläggningar och mer tvångsvård. 

I hjärnans striatum är dopaminet förhöjt och har kopplats till tankestörningar, vanföreställningar och hallucinationer. Språket verkar vara kopplat till tankestörningar liksom kognition och affekt (kraftig känsloreaktion). Glutamat i hjärnan har kopplats till tankestörningar. Idag anses bara Clozapine verka via glutamat, när antipsykotika inte ger effekt. 

Uppdaterad: 3 september 2017

Ingrezza 

Ofrivilliga rörelser eller tardiv dyskinesi (TD) är en besvärlig biverkan av antipsykotika, som var vanligare förr, då antipsykotikadoserna var mycket höga. Idag hos de som inte fått antipsykotika finns parkinsonism hos 17 % och dyskinesier hos 9 %. TD är vanligast vid schizofreni, schizoaffektiv och bipolär. Orsaken anses vara överkänsliga dopaminreceptorer, onormala GABA-nerver och förstörda kolinerga - interneuron. 

Före insjuknandet och före antipsykotikan kan vissa ha mycket lindriga ofrivilliga rörelser, men med antipsykotika kan besvären öka. 

Efter minst 3 månaders användning av antipsykotika men oftast åratals senare kan armar, ben, mun, tunga eller bålen röra sig långsamt och okontrollerat och ge onormala ofrivilliga rörelser. Dossänkning av antipsykotikan kan också utlösa TD. Problemet vid diagnos kan vara att andra rörelsestörningar av antipsykotika förekommer samtidigt. Alla ofrivilliga rörelser är alltså inte TD och de skall ha varat i minst 4 veckor för diagnos. 

Om tardiv dyskinesi inte upptäcks tidigt kan rörelserna bli permanenta. Vanligtvis besväras inte den som drabbats, men omgivningen märker ofta de konstiga rörelserna. TD är motsatsen till Parkinsons sjukdom, där det är svårt att röra sig medan vid tardiv dyskinesi är det svårt att inte röra sig. 

Risken för tardiv dyskinesi är för nyare antipsykotika bara 0,8 % per år, men den är c:a 7 gånger större för gamla antipsykotika, som t.ex. Haldol. Psykosregistret med 14 000 personer i Sverige anger att allvarliga biverkningar förekommer hos 1 %, så tardiv dyskinesi borde vara ovanligare än 1 %. 

Ålder över 50 år, kvinnor, depression, mani och rökning har en förhöjd risk. Även om akuta extrapyramidala biverkningar inträffat för antipsykotika ökar risken. Troligen är genetiska faktorer orsaken till TD. Vid tecken på ofrivilliga rörelser brukar läkaren gradvis trappa ner dosen och byta till ett antipsykotikum med mindre risk eller helt avbryta antipsykotika-behandlingen. 

Uppdaterad: 18 september 2017

OCD vid schizofreni

Tvångssyndrom (OCD) och tvångssymptom är vanligare än normalt vid schizofreni och var förr en ångestsjukdom, , men är nu en separat grupp i nya DSM 5. Mellan 8 - 26 % av de med schizofreni har tvångssyndrom och ännu fler har symptom. Symptomen kan hos 50 % även finnas före den första psykosen. 

De med tvångssyndrom tillhör en särskild typ av schizofreni (schizoobsessiv) med större problem och sämre funktionsförmåga. För dem startar schizofrenin tidigare och förutom OCD kan finnas tics och inbillade fel i utseendet. Till skillnad från vanlig OCD, som är fast i en tanke skiftar tankar och uppmärksamhet ständigt. Att skilja ett tvång från en vanföreställning kan vara svårt, vilket kan göra diagnostiken av OCD vid schizofreni svår. 

De med OCD har 7 gånger förhöjd risk att få schizofreni och det kan vara en undergrupp med OCD, som får schizofreni. Både schizofreni och OCD anses orsakas av rubbningar i dopamin och serotonin. 

Symptomen kan vara påträngande återkommande tankar och känslor svåra att få bort. För att minska dessa kan tvångshandlingar utföras, som att tvätta sig ofta, att ordna och samla eller kontrollera. Upprepade rörelser, som gungande rörelser, gnugga händerna och sätta sig och sedan stiga upp kan förekomma. Men upprepade rörelser kan finnas vid schizofreni även utan OCD.

Uppdaterad: 7 november 2018 

akatisia 

Rastlöshet eller akatisi (grekiska = oförmåga att sitta) tillhör de mer skrämmande och störande biverkningarna av antipsykotika. Den utgör 50 % av de extrapyramidala biverkningarna av antipsykotika. Men finns också hos antidepressiva, kalciumblockerare, Parkinsons sjukdom och vid abstinens av beroendeframkallande ämnen. Nu påstås bara 3,4 % med schizofreni drabbas, men tidigare har 10 % nämnts, men 25 % för Abilify/Aripiprazol. 

Ofta börjar det inom 3 - 5 dagar efter medicineringen startats. En känsla att vara rastlös och vill ständigt röra på sig. Man kan skifta från den ena foten till den andra eller gå fram och tillbaka. Speciellt obehag i knäna kan kännas, som lindras vid rörelse. 

Fem olika sorters akatisi finns: 

  • akut, som kommer direkt och varar kortare än 6 månader.

  • kronisk varar längre än 6 månader.

  • pseudoakatisi, där man ej är medveten om sin akatisi - troligen ett sent stadium av kronisk akatisi.

  • tardiv, som kommer efter 3 månader.

  • utsättningsakatisi, som kommer efter utsättning av antipsykotika eller efter preparatbyte.

Gamla antipsykotika som Haldol och Siqualone ger oftast denna biverkan hos 25 %, medan inte lika ofta med nyare s.k atypiska antipsykotika utom för högre doser av Risperidon/Risperdal, Invega och Reagila (kariprazin). Att nyare antipsykotika ger mindre risk anses bero på 5-HT2A-receptor blockad, som kan bli ett sätt att behandla akatisi. 

Zeldox/Ziprasidon och Aripiprazol/Abilify kan ibland uppfattas ge rastlöshet, men det är oftast ökad ångest eller agitation. Akatisi kan vara orsaken till att medicineringen med antipsykotika avbryts på egenhand och akut akatisi kan öka risken för återfall i psykos. 

Höga doser av antipsykotika och snabba doshöjningar kan utlösa akatisi. Rastlöshet kan ibland feltolkas som agitation, ångest, restless legs, sömnlöshet, tardiv dyskinesi och andra neurologiska besvär. Akatisi går oftast över, men kan i vissa fall ge årslånga besvär. Den kan också komma när man försöker bryta ett beroende av bensodiazepiner.

Uppdaterad: 9 oktober 2017

Kroppslig yrsel anses förekomma vid schizofreni, vanföreställningssyndrom och troligen också schizoaffektiv. Det finns också psykogen (psykisk) yrsel och yrselsjukdomar.

Att känna sig yr beskrivs ibland som en rörelsehallucination eller rörelseillusion. Psykisk yrsel är ganska vanligt inom psykiatrin. Den kännetecknas av hyperventilation (ökad andning), psykiska symptom strax innan, fobi eller ångest. Denna yrsel behandlas med samtal om att ingen farlig sjukdom är orsaken och en kort behandling med antidepressiva eller lugnande medicin.

Det finns yrselsjukdomar och där kan yrseln ge ganska ofta psykiska symptom, som panikattacker, ångest och depression. Det kan därför vara viktigt att behandla yrsel.

Yrsel kan uppstå, när man reser sig upp från sittande eller liggande ställning. Det kallas för: 

  • ortostatisk hypotension med blodtrycksfall och hjärtklappning.

  • postural hypotension med enbart blodtrycksfall. 

Ibland kan det bli så besvärligt att man känner sig svimfärdig. Det är dock sällsynt att blodtrycksfall leder till svimning. 

Clozapine/Leponex ger hos 1-10 % postural hypotension. 

Ortostatisk hypotension finns hos 1-10 % av Seroquel/Quetiapin, Zyprexa/Olanzapin, Nozinan, Theralen och Haldol, medan 0,1-1 % hos Risperdal/Risperidon, Abilify/Aripiprazol, Latuda och Cisordinol. 

Att dosen långsamt ökas för Seroquel/Quetiapin och Clozapine/Leponex sker för att risken för blodtrycksfall och yrsel skall minska. Särskilt äldre är känsliga för denna biverkan. 

Zeldox/Ziprasidon har minst risk för blodtrycksfall av nyare antipsykotika. 

Effekten orsakas av antikolinerga effekter och vid blockad av alfa-1-receptorer. 

Blodtryckssänkande mediciner och en del andra mediciner kan förvärra effekten. Alkohol kan förvärra besvären, eftersom alkohol vidgar blodkärlen och sänker blodtrycket ännu mera. 

Underkategorier