Sök efter symptom

Uppdaterad: 15 maj 2017

 

röster

  

Current Psychiatry Online har för psykiatrer information om hur röster kan minskas på 5 olika sätt.  

Metoden är baserad på kognitiv beteendeterapi (KBT) och hjälper till att bättre stå ut med hallucinationerna och att omvandla vanföreställningarna för att göra att rösterna kommer mindre ofta. Använd följande KBT-metoder ensamma eller tillsammans med mediciner. 

 Det kan vara nyttigt att som patient själv läsa råden och använda dem.

 

 Självhjälp: 

  1. Engagera patienten genom att visa intresse för rösterna.

    Ställ frågor, som t.ex. När började rösterna? Var kommer de från? 

  2. Försök att få hallucinationerna att verka normala.

    Lista troliga vetenskapliga orsaker till att höra röster - sömnbrist, isolering, vätskebrist och/eller svält, extrem stress, starka tankar eller känslor, feber och narkotika/alkoholanvändning. 

    Fråga vilka orsaker ovan, som kan vara troliga. Oftast föreslår patienten flera orsaker och du som läkare kan börja ifrågasätta deras tolkningar om de liknar vanföreställningar. Listan kan innehålla att rösterna är verkliga, men enbart om patienten i början tror det. 

  1. Föreslå strategier för att uthärda hallucinationerna:

    nynna eller sjunga en sång flera gånger

    lyssna till musik

    läsa (framlänges och baklänges)

    tala med andra

    motion

    ignorera rösterna

    medicin (viktigt)

    Fråga också vilka metoder som fungerat för patienten tidigare och lägg till dem i listan ovan.

    Om en patient hör kommenderande hallucinationer, försök mäta hur äkta de verkar vara och om hen troligen kommer att följa dem innan KBT:n startar. 

  1. Använd röster under själva läkarbesöket för inlärning.

    Be patienten att nynna Happy Birthday.

    Om det inte fungerar försök att läsa ett stycke framlänges och  baklänges.

    Om rösterna upphör - även bara för 2 minuter - säg åt patienten att  hen har börjat kontrollera dem. Låt patienten öva detta  hemma och märk om rösterna upphör längre perioder.

  1. Förklara kortfattat orsaken till rösterna.

    Undersökningar har visat att rösthallucinationer aktiverar områden i hjärnan som reglerar hörsel och tal, vilket tyder på att röster är ens egna tankar eller tal.

    Om patienten frågar varför de hör konstiga röster förklara att många röster finns i vårt minne. När personer hör röster interagerar hjärnans tal, hörsel och minnescentra.

    Att kalla hörselhallucinationer för rösttankar snarare än röster minskar stigmat och ger en alternativ förklaring. När patienten börjar förstå att hallucinationer är besläktade med felaktiga tankar kan det gå att korrigera dem.

 

 Läs mer på Current Psychiatry Online

Uppdaterad: 17 oktober 2019

sömnproblem

Varje människa som inte får sova börjar redan efter 1 dygn förlora sin verklighetsuppfattning. Sinnesintrycken blir osäkra och förvrängda. Självbilden liksom tolkningen av omvärlden förändras starkt och feltolkningar blir accepterade. Ökande bevis tyder på att onormal sömn kan bidraga till insjuknandet i schizofreni, återfall i psykos och för att skapa symptom. 

Redan före första psykosen kan sömnproblem finnas. De flesta psykoser börjar med en period av sömnsvårigheter. Troligen är sömnbrist den faktor som är viktigast för att utlösa en psykos. Sömnproblem uppstår också ofta före återfall i psykos. 

80 % av de med schizofreni har sömnproblem jämfört med 20-30 % hos övrig befolkning. Ofta är sömnproblem kopplat till försämrad kognition, ökad dödlighet, försämrad livskvalité och sämre effekt av antipsykotika. De med sömnproblem får också värre psykossymptom om antipsykotikan avbryts tvärt. Personer med schizofreni kan rapportera sömnproblem, men när sömnen mäts hittas inga fel - subjektiva sömnproblem. 

Flera olika typer av sömnstörningar finns vid schizofreni: 

  • insomnia (sömnsvårigheter) är viktigast och vissa antipsykotika passar bra då. 

  • obstruktiv sömnapné (tilltäppta luftvägar oftast vid övervikt som ger andningsuppehåll under sömnen, som ger bl.a trötthet dagtid). Sömnmedicin används ej. 14 % kan ha detta och vissa nya antipsykotika kan kanske ge större risk t.ex Clozapine och Risperdal. 

  • dygnsrytmstörningar (kan vara insomning kl 3 på natten och sedan normal sömn i 7-8 timmar). Sömnmedicin används ej, men melantonin, ljusterapi och minskad sömn. Höga doser antipsykotika lång tid kan ge svagare dygnsrytm. 

  • rastlösa ben (RLS) där obehagen i benen gör det svårt att somna in och sova.  RLS kan förväxlas med akatisi. Periodiska Limb Movement Disorder (PLMD) där armar och ben rör sig under sömnen. Båda kan framkallas av antipsykotika. 

  • hypersomni dvs för mycket sömn kan drabba 30 %. 

  • parasomnier, som gå i sömnen, mardrömmar, ätande nattetid och hypnapompa/hypnagoga hallucinationer. Sällan problem, men kan behandlas med Iktorivil.  

Försök lista ut vilken typ av sömnstörning du har, eftersom behandlingarna skiljer sig åt. Typiskt vid schizofreni är problem med insomning och att vakna under natten. Dessa problem finns också utan antipsykotika. Kan orsakas av dopaminöveraktivitet, men också brist på GABA. 

Tillfälliga sömnproblem enstaka nätter orsakas troligen av stress. Ångest kan störa insomningen, liksom psykotiska symptom, som ger ångest och oro. För inaktiv under dagtid kan försämra sömnen, liksom mardrömmar, dålig sovmiljö samt rädsla för sängen, som förknippas med sömnlöshet. 

Jag har diagnosen Paranoid Schizofreni sedan ungefär år 1999. Har den underliga erfarenheten att ha legat på psyket fr.o.m det jag var 17 år tills jag fyllt 25. Jag fyller 27 under år 2005.

Jag ser mig själv som en överlevare, en överlevare av diagnosen Schizofreni. Jag blev ombedd att ge råd kring hur man klarar sig inne på psyket, något som andra schizofrena kan utnyttja. Och det tänkte jag försöka nu. Tryskey delar med sig av sin erfarenhet

1. Ge dig!

Är mitt första ganska underliga råd. Du måste hela tiden vara medveten om att personalen har den yttersta makten att göra vad DE tycker är bäst för dig.

Ödsla alltså inte kraften för mycket på att protestera. Offra en del av dina behov, vänj dig vid att inte alltid få som du vill. Förmodligen behöver du inte ligga inne i 8 år som jag och fram tills du får bestämma själv igen orkar du nog tulla lite på ditt jag och vad det vill. Under en tid kanske du kan tänka dig att inte få helt som du är van hela tiden. Dessutom, ju mer du bråkar desto mer impopulär blir du hos personalen. Och desto mindre undantag kommer de göra åt dig i "gränslandet" för vad man får göra och inte göra som patient.

Det sorgliga är att detta spelar roll, även då det inte ska det, är du populär hos personalen klarar du det mesta. Vi fick t.ex. inte sitta i köket. Dumt och töntigt eftersom det var det centrala rummet på avdelningen där alla var och där alla umgicks, men skit samma. Personalen är Gud inne på psyket.

Ganska snart märktes det dock att var jag bara tyst och snäll, fick jag sitta med i köket hur mycket jag ville. Och det hjälpte mig, jag som inte gillar att sitta ensam. Däremot kunde de köra ut andra mer "bråkiga" patienter, och då plötsligt gilldes inte-köket-regeln, bara för att patienten var känd för att orsaka problem.

Det är bara att acceptera att man måste vara populär hos personalen. Vara lite av en fjäskare med att hålla permissionstider och ta mediciner de ber dig ta. Man får ut så oerhört mycket av det i andra änden. Bevara dock en kärna i dig som någonstans tittar ner ovanifrån och skrattar åt eländet, men i övrigt: gör som personalen säger. Det är onödigt krångligt att springa omkring med ett LPT, märker du att det bär av åt att personalen kommer tvinga dig, ge med dig omedelbart. Du spar på det både mentalt och får ofta i gengäld vänlighet och tillit från personalen.

2. Det gäller att med många små medel bygga upp en grund där personalen vet att de kan lita på dig.

Litet töntigt råd, men ändå. Alltså: har du fått något underligt privilegium, som att ha fått en frukt när det inte är fikatid eller fått vara uppe längre än alla andra, berätta inte om det för de andra patienterna. Även då man oftast har ett litet behov av att skryta om det, så gör inte det. De andra patienterna kommer börja vilja göra detsamma då, och ange att "hon minsann fått vara uppe, då vill jag med" osv. Du kommer då förlora dina privilegier.

3. Håll avstånd mellan dig och de andra patienterna

De är inte ditt ansvar, så ta det inte. Visst kan man hålla sig bekant med de andra på avdelningen, prata osv, men gå aldrig emellan som budbärare mellan en patient och personal. Om någon patient önskar detta av dig eller försöker anförtro något stort och svårt, säg omedelbart att denne måste gå till personalen. Säg som ursäkt att du inte vet eller att du inte kan det patienten ber om. Så slipper du vara ohövlig och säga att du inte vill.

Det DU ska göra inne på psyket är att vila upp dig, komma igen lite. Det kommer du inte att lyckas med om du engagerar dig för mycket i andras problem. Ser du något hända som personalen bör veta, säg detta till dem. Men blanda dig inte i, hjälp inte en annan patient själv. Risken är att ni börjar anförtro varandra massa saker som blir för jobbiga och för farliga att bära för er.

Gå inte heller in på varandras rum. Av samma anledning. Dessutom har jag blivit antastad och en gång faktiskt misshandlad av en patient när jag följt med in på dennes rum. Så det är ett absolut: även om patienten är jättetrevlig, FÖLJ INTE MED IN PÅ DENNES RUM.

4. Ljug aldrig för en personal.

Om du mår så dåligt så du inte kan berätta sanningen om saker, så säg att du inte kan/vill säga något om saken, eller undvik att tala om ämnet. Du kan också inte svara alls. Men ljug aldrig. Du förlorar på det i längden, för de kommer få reda på det. De kommer bli arga, och de kommer inte lita på dig nästa gång, gången då du kanske talar sanning.

Och de gånger då du vill göra något speciellt och halv-otillåtet, t.ex. en extra lång permission eller liknande, så blir det svårare om du ljugit förr. De litar helt enkelt inte på dig. Bygg upp förtroenden i det lilla, så kommer de lita på dig i det stora.

Hoppas detta är till hjälp. Som ni märker har jag taktiken att låtsas att personalen alltid har rätt, men ändå sätta mig över dem i tanken. Inte för att de har rätt, utan för att det är de som bestämmer i längden iallafall. Kom alltid ihåg det.

Spendera därför din kraft på att bli bättre istället för att få rätt mot personalen. Säger de att du nyss rökt och du vet att du inte gjort det, svälj det och vänta på nästa röktid istället.

Vissa av er kanske finner det stötande att ge upp så där bara, men jag kan bara redovisa den metod som fått mig att överleva därinne i 8 år. Välkommen att försöka det som du finner passar dig bättre, men kom ihåg att du har liten kraft när du mår psykiskt dåligt. Spendera den på att bli bättre och inte på att tjafsa med personalen.

Av: tryskey

Ett problem idag är att många nyinsjuknade är för pessimistiska om sin framtid. De förlorar direkt hoppet och tror att livet är slut, men det är helt fel. Forskning stöder också att hopp och självbestämmande är viktiga faktorer, som bidrar till återhämtning från schizofreni. Att inge hopp har heller inte varit vårdens starka sida, vilket nog bidragit till hopplösheten. Det beror nog delvis på att vården mest har kontakt med de inlagda och svårast sjuka, medan de som återhämtat sig blir sällan inlagda och glöms bort. Nu skall nyinsjuknade få kontakt med psykolog, vilket kan vara bra för de ger sken av att kunna göra sina patienter friska och inger därmed hopp. 

En jag känner fick schizofreni och psykiatern sa till honom och föräldrarna att det är strukturer i hjärnan, som hamnat fel, men det kan gå att rätta till. Märkligt nog slutfördes studierna och han arbetar sedan 17 år, som konsult i industrin och har hög lön drygt 40 000 kr/mån. Han använder fortfarande Clozapine.

Så det finns hopp! 

  • En med schizofrenilik sjukdom är per år bara inlagd 6 dagar och har 1,4 läkarbesök, men träffar sjuksköterska 19 gånger. 2 % av tiden idag är hos psykiatrin, medan på mentalsjukhusens tid var siffran 100 % dvs 50 gånger friskare idag
  • Sjukdomen är värst de första åren, men redan efter 6 år har vissa symptom minskat med 75 % och de flesta blir alltså förbättrade ganska snart. 

  • Trenden är att de med schizofreni blir alltmer friska med tiden för det märks vid utprovning av nya antipsykotika jämfört med 60 år tillbaka. Placeboeffekten ökar med tiden. 

  • 15 % återhämtar sig relativt snart och efter 32 år är hela 68 % återhämtade. Det utan dagens mycket effektivare vård. 

  • 25 % får bara en psykos i livet och kan därför leva ganska normala liv. Kvinnor och insjuknade efter 40 års åldern har ofta en mildare sjukdom. Ungefär 20 % av de med schizofreni i Sverige använder inte antipsykotika. 

  • Vid 60 års åldern kan antipsykotikadosen sänkas med 80 % hos de flesta. 

  • Konditionsträning verkar idag ge bäst effekt mot kognitiva symptom, som handikappar. 

  • Bättre arbetsrehabilitering kan kanske göra att 30 % arbetar istället för dagens 8 %. 

  • Mer tidig upptäckt och mer intensiv tidig behandling av nyinsjuknade kan göra många friskare. 

  • Nya mediciner mot negativa och kognitiva symptom kan komma, vilket kan minska behovet av hjälp och gruppboende. Även nya antipsykotika kan komma för de som inte får effekt. Mediciner är vårt stora hopp för de introduceras snabbt, medan psykosociala behandling kan ta 20 år att få även om effekten är bevisad. 

  • Schizofreni kan i framtiden gå att upptäcka innan den utbryter och gå att förebygga så färre blir sjuka.

 

Det här var väl mycket bättre än du trodde! 

Men det kan bli ännu bättre siffror för dig för vården kan förbättras med bättre mediciner och behandlingar. Dessa siffror gäller troligen för vården för 10 - 20 år sedan och inte vården som du kan få idag. 

Så visst finns det hopp, även om det ibland verkar helt nattsvart!

 Uppdaterad: 17 oktober 2017

familj 

Svenska familjer med schizofreni har det nog bland de bästa i världen. Vår schizofrenivård räknas bland den bästa i världen och psykiatrer specialiserade på schizofreni finns för alla, medan i USA kan det vara svårt att hitta dem.

I USA är schizofrenivården är ganska dålig och dessutom väldigt dyr (8 dagars inläggning minst 100 000 kr) jämfört med i USA har de svenska föräldrarna mycket bra och slipper gå i konkurs på grund av barnets sjukhusräkningar, vilket förekommer i där. 

Familjen har ofta svårt att upptäcka insjuknandet, vilket fördröjer vårdinsatserna. Stigmat och individens ovilja att kontakta vården bidrager också. Kriser och uppenbara psykotiska symptom är det som gör att vården kontaktas. 

På mentalsjukhusens tid slapp anhöriga allt besvär och ofta hamnade man där för att anhöriga inte orkade.. En svensk psykiater sa på TV att nedläggningen av mentalsjukhusen innebar en ökad belastning på anhöriga, som då får ställa upp. 60 % av de som insjuknar i allvarlig psykisk sjukdom bor hos sina föräldrar och siffran sjunker bara 10-20 % för de med fler inläggningar. För schizofreni tyder många studier på att två tredjedelar av anhöriga upplever stress och belastning av sin vårdroll. Värst för nyinsjuknade och missbrukare. Vid längre tids sjukdom avtar föräldrarnas stress. 

En svensk studie fann att anhöriga lägger ner 20 timmar i veckan på att hjälpa. Siffran låter hög för ingen på viska.se får 20 timmar i veckan och kommunens boendestöd, som 25 % får består oftast 1-4 timmar i veckan. Troligen är merparten av anhörigas insatser onödiga och kan vara ett sätt att stilla sin egen oro för att något skall hända. 

En färsk studie visade att 32 % av de som får schizofreni har föräldrar utan schizofrenigener och som är helt normala. Övriga har anhöriga med schizofrenigener och som också har milda kognitiva problem med förhöjd risk för psykoser. Ångest, depression mm brukar vara 2-4 gånger vanligare än normalt hos föräldrar. 

En undersökning i Sverige för 10 år sedan tydde på att 40 % av de anhöriga hade själva behov av viss psykiatrisk vård. Det kan göra att alla föräldrar inte orkar riktigt med för de har egna problem med t.ex kognitiva svårigheter och de problemen förvärras av belastningen av barnets schizofreni, vilket framkallar skäll och kritik. 

Uppdaterad: 3 september 2018

paranoia

Vanföreställningar behöver inte finnas vid schizofreni och inte heller hallucinationer för andra symptom kan förekomma som tankestörningar, beteendestörningar, talstörningar och humörstörningar. Men de ingår som ett av fem symptom, som kan ge schizofrenidiagnos.

Många lider av förföljelseidéer eller paranoia t.ex. att någon är ute efter att skada en. De kan vara mycket intensiva och långvariga och kan övergå i vanföreställningar. Ibland kan de vara vaga och inte riktigt färdigutvecklade – misstänksam och känner sig hotad, men vet ej av vem. 

Vanföreställningar anses oftast alltid ingå i psykos. De utmärks av fyra saker: felaktiga, egendomliga (idiosynkratiska), ologiska och envist försvarade. 

I princip är det omöjligt att bevisa för personen att vanföreställningen är felaktig och denne kan bli arg om man säger så. Därför säg inte att den är fel, men inte heller att den är rätt. Säg att även om den är verklig för dig så uppfattar många andra det annorlunda, vilket psykologer brukar säga.

Svårigheter för personen att genomskåda vanföreställningen kan bero på överbelastad hjärna och stört tänkande. Ofta kombineras vanföreställningar med misstänksamhet. De behöver inte förekomma hela tiden utan kan poppa upp då och då.

Tre grupper finns:

  1. Inflytande vanföreställningar (kontrollerad utifrån, tankeinsättning, tankeutdragning)

  2. Självbetydelse vanföreställningar (grandiositet, skuld/synd, hänsyftning). Grandiositet kan vara farligt om man tror sig kunna flyga och hoppar ut genom fönstret.

  3. Förföljelse vanföreställningar (vanligast vid schizofreni). Kan vara farliga om man tror sig hotad och handlar i självförsvar.

En bisarr vanföreställning är otrolig och obegriplig samt ej baserad på normal livserfarenhet t.ex tankeinsättning, tankeutdragning, kontrollförluster av kropp eller psyke, eller kropp och handlingar kontrolleras utifrån av en yttre kraft. I DSM IV räckte det med enbart bisarra vanföreställningar för att få schizofrenidiagnos, men ej enligt nya DSM 5.

Vid schizofreni är ofta vanföreställningarna bisarrare än vid vanföreställningssyndrom (paranoid psykos), där ofta personer i omgivningen anklagas och polisanmäls för olika saker, som teoretiskt kan vara sanna t.ex grannen leder ett pedofilnätverk. Efteråt kan det vara mycket jobbigt med de som är arga på en p.g.a polisanmälningarna.

En vanföreställning kan uppstå av en slumpmässig händelse i omgivningen, som får en speciell betydelse av förföljelse. Ofta ges tillfälligheter större betydelse än normalt – en person som hostar kan t.ex vara en signal till SÄPO att nu kommer han.

Exempel på vanföreställningar är förföljelse, spionerande, förgiftning, lurad, inopererade chips eller radiosändare samt att vara en känd person, Hitler eller Jesus. De kan ge ångest, men 25 % av psykoserna är positiva och skapar inte ångest.

Hos vissa kan depression eller mani påverka vanföreställningarna, så att de blir depressiva eller maniska.

Kverulansparanoia är missnöje och misstänksamhet mot samhälle, psykiatrin, sjukvård, rättsväsende mm. Polisanmälningar, överklagande mm kan förekomma och drabbar oftare män än kvinnor.

Hänsyftningsparanoia är att TV, radio, film, musiktexter och händelser i omgivningen egentligen handlar om en själv på ett illvilligt sätt. Kan kanske orsakas av förhöjd självreflektion och för stor fokus på en själv.

Kroppsliga vanföreställningar är att tro sig ha en sjukdom eller kroppsligt fel fastän läkaren friskförklarar en. 

Oro kan kanske vara ett förstadium till paranoia enligt en undersökning från 2015. Att försöka minska ångest med KBT och förbättra sömnen kan kanske minska paranoian. 

På viska.se var det en man som läste mycket om UFO:n. Han blev ombordtagen på ett UFO, som var så skräckfyllt att han efteråt måste lägga in sig. En annan ringde Rymdstyrelsen och frågade vilken satellit han hade i huvudet. De kunde inte svara på det. En tredje gick till polisstationen för ett år sedan och erkände mordet på Olof Palme. Utan frågor fick han direkt skjuts till psyket och vård där en månad.

Själv trodde jag att folk på stan pratade om mig när jag använde antidepressivat Aurorix, som höjer dopamin. Jag tänkte då varje gång så här: Jag känner inte dem, så om de träffas pratar de om saker som handlar om dem själva. Jag hör heller inte att de pratar om mig, så det är bara paranoia. Det hjälpte bra, men jag slutade senare med Aurorix.

Underkategorier