Sök efter symptom

Uppdaterad: 21 november 2017

Psykiatern Emil Kraepelin beskrev i slutet av 1800-talet dementia praecox (senare schizofreni), som en sjukdom, som började i tonåren och sedan successivt försämrades med stort vårdbehov och gav förtida död. Det stämde då för de som vårdades på mentalsjukhusen livet ut. 

På 1950-talet kom antipsykotikan och gjorde att schizofrenin kunde vårdas i samhället och då upptäcktes att schizofrenin kunde ha lindrigare förlopp. Som mest fanns 38 000 vårdplatser på mentalsjukhusen i Sverige på 60-talet, vilket med dagens befolkning skulle bli 47 000. Det som finns kvar av mentalsjukhusen idag är en mycket liten grupp, som tillbringar livet på rättspsyk (10-20 personer?), men de är dömda för brott. Idag har psykiatrin bara 4400 vårdplatser kvar. 

Sjukdomen är värst de första 6 åren sedan minskar kraftigt vissa positiva symptom, men idag vet man att även negativa symptom och kognitiva symptom kan minska med tiden. Kognitiva symptom minskar efter konditionsträning. Ovanligt idag med en successivt försämrad sjukdom, som alltid sågs förr. Mentalsjukhusvård eller brist på effektiv behandling försämrade alltså sjukdomen. Idag finns inte bara antipsykotika utan också psykosociala behandlingar, som minskar psykossymptom och psykoser t.ex sjukdomshantering (IMR), familjeutbildning och familjeintervention. 

Efter 11-30 år efter insjuknandet hade en grupp knappt några symptom eller inga symptom alls och de ansågs då återhämtade. 

Remission är minst 6 månader av inga eller milda symptom, som inte stör personens beteende och som inte kan ge schizofrenidiagnos. 36 % kan vara i remission. Vanföreställningar, hallucinationer, desorganisation, udda tankeinnehåll, manér/kroppställning, avtrubbade känslor, passiv apatisk tillbakadragenhet samt bristande spontanitet/samtalsförmåga ingår när remission bedöms (PANSS-R) och består av positiva, negativa och allmänna symptom. Remission bedömer ej kognitiva symptom. Remission bör vara ett behandlingsmål och förutom mediciner krävs även psykossociala behandlingar med effekt.  

Återhämtning är att sakna symptom, som remission, men också att återfått normal funktion inklusive social funktion i minst 2 år, men nästan alla måste fortsätta med antipsykotika. Detta kallas för klinisk återhämtning. 

Personlig återhämtning innebär att personen själv anser livet värdefullt och meningsfullt. Här är kontakt med andra, hopp, optimism, identitet, meningsfullt liv och empowerment viktiga element. 

Frisk innebär inga symptom, fullt normal funktionsförmåga och ingen medicinering med antipsykotika. 

Uppdatering: 19 november 2017

Agitation förekommer någon gång under livet hos 90 % med schizofreni, schizoaffektiv och bipolär (särskilt vid mani). Akut agitation kan komma 12 gånger per år. Agitation mäts i PANSS-testet, som ett av sju olika positiva symptom, som kan förekomma vid psykos. Den kan förekomma vid missbruk, huvudskador, infektioner, depression och fel på sköldkörteln också. 

Flera definitioner på agitation finns, men ofta finns ökat tal och ökande rörelser med olika symptom som varierar i intensitet mellan mild till extremt. 

Agitation karaktäriseras av rastlöshet, irritation, hyperaktiva rörelser, hyperaktivt tal, samarbetssvårigheter och ibland aggressiva gester eller beteenden.

De som upplever agitation beskriver det själva som en inre stress som stegras till en nivå där de inte längre kan fungera normalt

Agitation kan komma plötsligt eller utvecklas över längre tid. Olika lång tid (minuter, timmar eller dagar) tar det innan behandling krävs, men när agitationen ökar krävs ofta behandling direkt. Kan utlösas av stress och trauman. Personen kan vara omedveten om sin agitation, men har svårt att fokusera och samtala med andra.

Risk finns för att skada sig själv och andra eftersom agitationen kan snabbt förvärras, vilket gör att agitation skall snabbt behandlas. Ofta finns agitation före aggression, men inte hos alla. På grund av aggressionsrisken är det viktigt att snabbt behandla agitation.

Beteendeterapi med de-eskalering kan fungera, men vid svårare agitation krävs läkemedel. De-eskalering är att respektera patientens egen sfär, undvika provokation, skapa samtalskontakt, ge information, lugna ner, samtala enkelt och kortfattat, identifiera önskemål och känslor, lyssna till patienten, sätta gränser, erbjuda valmöjligheter och debriefa efter tvångsåtgärder.

Uppdatering: 20 november 2017

Stop stigma

 

Schizofreni kan ofta begränsa ens möjlighet att nå livsmål, som arbete, studier, bilda familj och ha vänner. Men som återhämtad och nästan frisk kan du bli diskriminerad på grund av din psykiska sjukdom, så du får svårt att nå dina mål och den plats i samhället, som du egentligen har förtjänat. I Sverige arbetar bara 8 % med schizofreni, men 17 % är återhämtade och nästan friska. 

Oskyldig tills dömd heter det så fint. Det gäller ofta inte schizofreni där du kan godtyckligt dömas för andras brott och handlingar utan några som helst krav på bevis att du själv gjort något. Om alla blev symptomfria och nästan friska skulle inte stigmat försvinna, som är en social orättvisa och inte kopplad direkt till symptom utan till diagnosen eller psykisk ohälsa. 

Alla med schizofreni känner inte till sin diagnos utan bara 30 % enligt en italiensk studie. Vetskap om sin diagnos kan ge depression och därför kan psykiatrerna inte berätta för alla. 50 % kan ha bristande sjukdomsinsikt och anse sig friska trots diagnos. Omgivningen uppfattar ofta dem sjukare än de med sjukdomsinsikt. 

Stigma eller skambeläggning kallas detta fenomen, som på senare år har försökts motverka via antistigmakampanjer via t.ex Hjärnkoll. 

Allmänhetens stigma visar sig genom negativa reaktioner och beteenden mot de psykiskt sjuka. Det kan förvärra symptomen hos de som drabbas. Allmänhetens stereotyper t.ex inkompetent, farlig omvandlas till fördomar, som kan åtföljas av känslor, som ilska eller rädsla. Det kan sedan leda till diskriminering på olika sätt vad gäller arbete, studier, lägenhet, vänner, kroppslig vård mm. 

Diagnosundvikande kan diskriminering framkalla, vilket kan leda att nödvändig psykiatrisk vård och träfflokaler undviks. Psykiatrins lokaler besöks ej för rädsla att bli upptäckt av andra och bli stämplad som psykiskt sjuk av dem. Idag anses att till föräldrar, syskon och vänner kan du berätta om din diagnos, men helst ej till andra. 

Självstigma är självdiskriminering på liknande sätt, som allmänheten diskriminerar och resultatet blir också ungefär det samma t.ex vill inte arbeta eller studera p.g.a inkompetens. Skadliga tankar om sig själv och negativt beteende inåt ger dålig självkänsla och självförtroende. 

Strukturell stigma innebär politiska, ekonomiska och historiska faktorer i samhället skapar barriärer och hinder för de med psykisk sjukdom. Det kan t.ex vara lagar eller ekonomisk ersättning. 

Psykiatrins stigma talas sällan om men förekommer. Felaktiga attityder finns i samhället mot psykiatrin, dess personal och behandlingar. Psykiatrin anses dålig trots att i USA anses schizofrenivården i Nordeuropa vara bäst i världen. Kan leda till motvilja att söka hjälp hos psykiatrin, att effekten av behandlingarna blir sämre på grund av lägre placeboeffekt (lägre förväntningar) och svårigheter att rekrytera personal.

Uppdaterad: 20 november 2017

stop

Schizofreni anses vara en utvecklingsstörning, som innebär att kring de tre första månaderna av graviditeten blir hjärnans utveckling störd, så att kommunikationen mellan vissa av hjärnans olika delar försämras. Vissa nervtrådar har hamnat fel och inte i hjärnbarken där bl.a tänkande sker. Redan här kan genetiska faktorer inverka. Men dessutom i tonåren inträffar bortrensning av onödiga nervkontakter (pruning), som blir för kraftig så att även nödvändiga nervkontakter försvinner. Det försämrar också kontakten mellan hjärnans nervceller och olika delar av hjärnan.  

Senare i livet kan miljöfaktorer göra att första psykosen utbryter tack vare att de tidigare förändringarna skett och 75 % drabbas av ytterligare psykoser. De 25 % med bara en psykos kan ha nästan normala liv. Problemet med schizofreni är den stora variationen mellan individer och att det kan vara olika sjukdomar, som var och en kan kanske ha olika orsaker. 

Förebygga under graviditet eller hos nyfödda 

Miljöfaktorer kan utlösa schizofreni och bättre kost under graviditeten, mindre infektioner och vitamin D kan kanske förhindra vissa fall. Även omega-3 till nyfödda diskuteras som ett sätt att minska schizofrenirisken om mamman haft infektioner under graviditeten. Kosttillskottet kolin under graviditeten har också testats som förebyggande.

Nackdelen är att det tar lång tid 30 år att bevisa att sådana behandlingar fungerar och sedan risken att få schizofreni är bara 0,75 %, så den är onödig för över 99 %. Kanske kan det bli ett alternativ för de med hög ärftlig risk för schizofreni, som om båda föräldrarna har schizofreni är barnets risk 50 %. 80 % av schizofrenirisken orsakas av ärftliga faktorer.

Underkategorier