Sök efter symptom

Uppdaterad: 2 september 2018

sömnproblem

Varje människa som inte får sova börjar redan efter 1 dygn förlora sin verklighetsuppfattning. Sinnesintrycken blir osäkra och förvrängda. Självbilden liksom tolkningen av omvärlden förändras starkt och feltolkningar blir accepterade. Ökande bevis tyder på att onormal sömn kan bidraga till insjuknandet i schizofreni, återfall i psykos och för att skapa symptom. 

Redan före första psykosen kan sömnproblem finnas. De flesta psykoser börjar med en period av sömnsvårigheter. Troligen är sömnbrist den faktor som är viktigast för att utlösa en psykos. Sömnproblem uppstår också ofta före återfall i psykos. 

80 % av de med schizofreni har sömnproblem jämfört med 20-30 % hos övrig befolkning. Ofta är sömnproblem kopplat till försämrad kognition, ökad dödlighet, försämrad livskvalité och sämre effekt av antipsykotika. De med sömnproblem får också värre psykossymptom om antipsykotikan avbryts tvärt. Personer med schizofreni kan rapportera sömnproblem, men när sömnen mäts hittas inga fel - subjektiva sömnproblem. 

Flera olika typer av sömnstörningar finns vid schizofreni: 

  • insomnia (sömnsvårigheter) är viktigast och vissa antipsykotika passar bra då. 

  • obstruktiv sömnapné (tilltäppta luftvägar oftast vid övervikt som ger andningsuppehåll under sömnen, som ger bl.a trötthet dagtid). Sömnmedicin används ej. 14 % kan ha detta och vissa nya antipsykotika kan kanske ge större risk t.ex Clozapine och Risperdal. 

  • dygnsrytmstörningar (kan vara insomning kl 3 på natten och sedan normal sömn i 7-8 timmar). Sömnmedicin används ej, men melantonin, ljusterapi och minskad sömn. Höga doser antipsykotika lång tid kan ge svagare dygnsrytm. 

  • rastlösa ben (RLS) där obehagen i benen gör det svårt att somna in och sova.  RLS kan förväxlas med akatisi. Periodiska Limb Movement Disorder (PLMD) där armar och ben rör sig under sömnen. Båda kan framkallas av antipsykotika. 

  • hypersomni dvs för mycket sömn kan drabba 30 %. 

  • parasomnier, som gå i sömnen, mardrömmar, ätande nattetid och hypnapompa/hypnagoga hallucinationer. Sällan problem, men kan behandlas med Iktorivil.  

Försök lista ut vilken typ av sömnstörning du har, eftersom behandlingarna skiljer sig åt. Typiskt vid schizofreni är problem med insomning och att vakna under natten. Dessa problem finns också utan antipsykotika. Kan orsakas av dopaminöveraktivitet, men också brist på GABA. 

Tillfälliga sömnproblem enstaka nätter orsakas troligen av stress. Ångest kan störa insomningen, liksom psykotiska symptom, som ger ångest och oro. För inaktiv under dagtid kan försämra sömnen, liksom mardrömmar, dålig sovmiljö samt rädsla för sängen, som förknippas med sömnlöshet. 

 Uppdaterad: 17 oktober 2017

familj 

Svenska familjer med schizofreni har det nog bland de bästa i världen. Vår schizofrenivård räknas bland den bästa i världen och psykiatrer specialiserade på schizofreni finns för alla, medan i USA kan det vara svårt att hitta dem.

I USA är schizofrenivården är ganska dålig och dessutom väldigt dyr (8 dagars inläggning minst 100 000 kr) jämfört med i USA har de svenska föräldrarna mycket bra och slipper gå i konkurs på grund av barnets sjukhusräkningar, vilket förekommer i där. 

Familjen har ofta svårt att upptäcka insjuknandet, vilket fördröjer vårdinsatserna. Stigmat och individens ovilja att kontakta vården bidrager också. Kriser och uppenbara psykotiska symptom är det som gör att vården kontaktas. 

På mentalsjukhusens tid slapp anhöriga allt besvär och ofta hamnade man där för att anhöriga inte orkade.. En svensk psykiater sa på TV att nedläggningen av mentalsjukhusen innebar en ökad belastning på anhöriga, som då får ställa upp. 60 % av de som insjuknar i allvarlig psykisk sjukdom bor hos sina föräldrar och siffran sjunker bara 10-20 % för de med fler inläggningar. För schizofreni tyder många studier på att två tredjedelar av anhöriga upplever stress och belastning av sin vårdroll. Värst för nyinsjuknade och missbrukare. Vid längre tids sjukdom avtar föräldrarnas stress. 

En svensk studie fann att anhöriga lägger ner 20 timmar i veckan på att hjälpa. Siffran låter hög för ingen på viska.se får 20 timmar i veckan och kommunens boendestöd, som 25 % får består oftast 1-4 timmar i veckan. Troligen är merparten av anhörigas insatser onödiga och kan vara ett sätt att stilla sin egen oro för att något skall hända. 

En färsk studie visade att 32 % av de som får schizofreni har föräldrar utan schizofrenigener och som är helt normala. Övriga har anhöriga med schizofrenigener och som också har milda kognitiva problem med förhöjd risk för psykoser. Ångest, depression mm brukar vara 2-4 gånger vanligare än normalt hos föräldrar. 

En undersökning i Sverige för 10 år sedan tydde på att 40 % av de anhöriga hade själva behov av viss psykiatrisk vård. Det kan göra att alla föräldrar inte orkar riktigt med för de har egna problem med t.ex kognitiva svårigheter och de problemen förvärras av belastningen av barnets schizofreni, vilket framkallar skäll och kritik. 

Jag har diagnosen Paranoid Schizofreni sedan ungefär år 1999. Har den underliga erfarenheten att ha legat på psyket fr.o.m det jag var 17 år tills jag fyllt 25. Jag fyller 27 under år 2005.

Jag ser mig själv som en överlevare, en överlevare av diagnosen Schizofreni. Jag blev ombedd att ge råd kring hur man klarar sig inne på psyket, något som andra schizofrena kan utnyttja. Och det tänkte jag försöka nu. Tryskey delar med sig av sin erfarenhet

1. Ge dig!

Är mitt första ganska underliga råd. Du måste hela tiden vara medveten om att personalen har den yttersta makten att göra vad DE tycker är bäst för dig.

Ödsla alltså inte kraften för mycket på att protestera. Offra en del av dina behov, vänj dig vid att inte alltid få som du vill. Förmodligen behöver du inte ligga inne i 8 år som jag och fram tills du får bestämma själv igen orkar du nog tulla lite på ditt jag och vad det vill. Under en tid kanske du kan tänka dig att inte få helt som du är van hela tiden. Dessutom, ju mer du bråkar desto mer impopulär blir du hos personalen. Och desto mindre undantag kommer de göra åt dig i "gränslandet" för vad man får göra och inte göra som patient.

Det sorgliga är att detta spelar roll, även då det inte ska det, är du populär hos personalen klarar du det mesta. Vi fick t.ex. inte sitta i köket. Dumt och töntigt eftersom det var det centrala rummet på avdelningen där alla var och där alla umgicks, men skit samma. Personalen är Gud inne på psyket.

Ganska snart märktes det dock att var jag bara tyst och snäll, fick jag sitta med i köket hur mycket jag ville. Och det hjälpte mig, jag som inte gillar att sitta ensam. Däremot kunde de köra ut andra mer "bråkiga" patienter, och då plötsligt gilldes inte-köket-regeln, bara för att patienten var känd för att orsaka problem.

Det är bara att acceptera att man måste vara populär hos personalen. Vara lite av en fjäskare med att hålla permissionstider och ta mediciner de ber dig ta. Man får ut så oerhört mycket av det i andra änden. Bevara dock en kärna i dig som någonstans tittar ner ovanifrån och skrattar åt eländet, men i övrigt: gör som personalen säger. Det är onödigt krångligt att springa omkring med ett LPT, märker du att det bär av åt att personalen kommer tvinga dig, ge med dig omedelbart. Du spar på det både mentalt och får ofta i gengäld vänlighet och tillit från personalen.

2. Det gäller att med många små medel bygga upp en grund där personalen vet att de kan lita på dig.

Litet töntigt råd, men ändå. Alltså: har du fått något underligt privilegium, som att ha fått en frukt när det inte är fikatid eller fått vara uppe längre än alla andra, berätta inte om det för de andra patienterna. Även då man oftast har ett litet behov av att skryta om det, så gör inte det. De andra patienterna kommer börja vilja göra detsamma då, och ange att "hon minsann fått vara uppe, då vill jag med" osv. Du kommer då förlora dina privilegier.

3. Håll avstånd mellan dig och de andra patienterna

De är inte ditt ansvar, så ta det inte. Visst kan man hålla sig bekant med de andra på avdelningen, prata osv, men gå aldrig emellan som budbärare mellan en patient och personal. Om någon patient önskar detta av dig eller försöker anförtro något stort och svårt, säg omedelbart att denne måste gå till personalen. Säg som ursäkt att du inte vet eller att du inte kan det patienten ber om. Så slipper du vara ohövlig och säga att du inte vill.

Det DU ska göra inne på psyket är att vila upp dig, komma igen lite. Det kommer du inte att lyckas med om du engagerar dig för mycket i andras problem. Ser du något hända som personalen bör veta, säg detta till dem. Men blanda dig inte i, hjälp inte en annan patient själv. Risken är att ni börjar anförtro varandra massa saker som blir för jobbiga och för farliga att bära för er.

Gå inte heller in på varandras rum. Av samma anledning. Dessutom har jag blivit antastad och en gång faktiskt misshandlad av en patient när jag följt med in på dennes rum. Så det är ett absolut: även om patienten är jättetrevlig, FÖLJ INTE MED IN PÅ DENNES RUM.

4. Ljug aldrig för en personal.

Om du mår så dåligt så du inte kan berätta sanningen om saker, så säg att du inte kan/vill säga något om saken, eller undvik att tala om ämnet. Du kan också inte svara alls. Men ljug aldrig. Du förlorar på det i längden, för de kommer få reda på det. De kommer bli arga, och de kommer inte lita på dig nästa gång, gången då du kanske talar sanning.

Och de gånger då du vill göra något speciellt och halv-otillåtet, t.ex. en extra lång permission eller liknande, så blir det svårare om du ljugit förr. De litar helt enkelt inte på dig. Bygg upp förtroenden i det lilla, så kommer de lita på dig i det stora.

Hoppas detta är till hjälp. Som ni märker har jag taktiken att låtsas att personalen alltid har rätt, men ändå sätta mig över dem i tanken. Inte för att de har rätt, utan för att det är de som bestämmer i längden iallafall. Kom alltid ihåg det.

Spendera därför din kraft på att bli bättre istället för att få rätt mot personalen. Säger de att du nyss rökt och du vet att du inte gjort det, svälj det och vänta på nästa röktid istället.

Vissa av er kanske finner det stötande att ge upp så där bara, men jag kan bara redovisa den metod som fått mig att överleva därinne i 8 år. Välkommen att försöka det som du finner passar dig bättre, men kom ihåg att du har liten kraft när du mår psykiskt dåligt. Spendera den på att bli bättre och inte på att tjafsa med personalen.

Av: tryskey

Ett problem idag är att många nyinsjuknade är för pessimistiska om sin framtid. De förlorar direkt hoppet och tror att livet är slut, men det är helt fel. Forskning stöder också att hopp och självbestämmande är viktiga faktorer, som bidrar till återhämtning från schizofreni. Att inge hopp har heller inte varit vårdens starka sida, vilket nog bidragit till hopplösheten. Det beror nog delvis på att vården mest har kontakt med de inlagda och svårast sjuka, medan de som återhämtat sig blir sällan inlagda och glöms bort. Nu skall nyinsjuknade få kontakt med psykolog, vilket kan vara bra för de ger sken av att kunna göra sina patienter friska och inger därmed hopp. 

En jag känner fick schizofreni och psykiatern sa till honom och föräldrarna att det är strukturer i hjärnan, som hamnat fel, men det kan gå att rätta till. Märkligt nog slutfördes studierna och han arbetar sedan 17 år, som konsult i industrin och har hög lön drygt 40 000 kr/mån. Han använder fortfarande Clozapine.

Så det finns hopp! 

  • En med schizofrenilik sjukdom är per år bara inlagd 6 dagar och har 1,4 läkarbesök, men träffar sjuksköterska 19 gånger. 2 % av tiden idag är hos psykiatrin, medan på mentalsjukhusens tid var siffran 100 % dvs 50 gånger friskare idag
  • Sjukdomen är värst de första åren, men redan efter 6 år har vissa symptom minskat med 75 % och de flesta blir alltså förbättrade ganska snart. 

  • Trenden är att de med schizofreni blir alltmer friska med tiden för det märks vid utprovning av nya antipsykotika jämfört med 60 år tillbaka. Placeboeffekten ökar med tiden. 

  • 15 % återhämtar sig relativt snart och efter 32 år är hela 68 % återhämtade. Det utan dagens mycket effektivare vård. 

  • 25 % får bara en psykos i livet och kan därför leva ganska normala liv. Kvinnor och insjuknade efter 40 års åldern har ofta en mildare sjukdom. Ungefär 20 % av de med schizofreni i Sverige använder inte antipsykotika. 

  • Vid 60 års åldern kan antipsykotikadosen sänkas med 80 % hos de flesta. 

  • Konditionsträning verkar idag ge bäst effekt mot kognitiva symptom, som handikappar. 

  • Bättre arbetsrehabilitering kan kanske göra att 30 % arbetar istället för dagens 8 %. 

  • Mer tidig upptäckt och mer intensiv tidig behandling av nyinsjuknade kan göra många friskare. 

  • Nya mediciner mot negativa och kognitiva symptom kan komma, vilket kan minska behovet av hjälp och gruppboende. Även nya antipsykotika kan komma för de som inte får effekt. Mediciner är vårt stora hopp för de introduceras snabbt, medan psykosociala behandling kan ta 20 år att få även om effekten är bevisad. 

  • Schizofreni kan i framtiden gå att upptäcka innan den utbryter och gå att förebygga så färre blir sjuka.

 

Det här var väl mycket bättre än du trodde! 

Men det kan bli ännu bättre siffror för dig för vården kan förbättras med bättre mediciner och behandlingar. Dessa siffror gäller troligen för vården för 10 - 20 år sedan och inte vården som du kan få idag. 

Så visst finns det hopp, även om det ibland verkar helt nattsvart!

Underkategorier