Dopaminhypotesen är välkänd och framlagd av nobelpristagaren Arvid Carlsson.

Det finns nu en annan hypotes - den muskarina hypotesen.

Den föreslår en förändring av det muskarina kolinerga systemet i hjärnan och är stödd av olika forskningsdata. Den skall ses som ett tillägg till existerande teorier om schizofreni och kan ge nya typer av mediciner.

Alla dagens antipsykotika verkar via det dopaminerga systemet. Det är okänt ännu om muskarina agonister vid schizofreni ger direkt muskarina effekter eller via dopamin. Det kan också vara en kombination av dessa två.

Flera äldre och nyare antipsykotika interagerar med muskarina receptorer. Muskarinhämning kan minska risken för rörelsestörningar, som är en biverkan av antipsykotika, men kan samtidigt förvärra kognitionen.

Effekten av tilläggsbehandling med kolinesterashämmare, som används normalt mot demens, har vid schizofreni, som bäst varit modest

Positiva och negativa symptom samt kognitiva symptom är målet för behandling med muskarina agonister vid schizofreni. Nya muskarina agonister är under utveckling och kan bli mer specifika och ge mindre biverkningar. För behandling av schizofreni verkar M1 muskarina agonister mest lovande.

Experimentella data och första kliniska data tyder på att M1 muskarina agonister är effektiva mot psykotiska och kognitiva symptom. NDMC, som är en aktiv metabolit av Leponex är en partiell M1 muskarin agonist och håller på att testas, vilket ger besked om muskarina effekternas betydelse vid schizofreni.

Det muskarina kolinerga systemet är dock ett lovande nytt angreppssätt för att få fram helt nya antipsykotika.

Läs mer i Psychiatric Times.

Du har inte rätt att posta kommentarer