Föreläsningar

Jag vill veta vad man ska säga på en föreläsning. Vad tar man upp, vad lämnar man därhän? Hur pass personlig ska man vara? Kan jag som schizofren ha någon info värd att tala om om psykoser i största allmänhet?

Jag vänder mig främst till Isa-Alise och Admin1, fast ni andra kanske har några idéer och funderingar. Låt inläggen strömma in (snälla...)

Vad är det för föreläsning och vart?

XOXOX - malin

Vill bara säga att jag tycker du är mycke modig.

Du ska berätta/säga allt det som du sedan kan STÅ för...

Man kan ju förändras också, så det är inte så viktigt tycker jag. Men att alla fakta stämmer.

Föreställ dig att alla på föreläsningen är nakna Det rådet har jag fått. Fast det kanske inte passar in just här.

Ska du prata om psykoser. Läs på ren fakta om det. Basera det mesta med ren fakta om psykoser.
Känner du dig stark att ta in personliga erfarenheter så gör det. Men gå inte för långt in i personliga uppgifter.
Du ska inte trassla till det så att du ångrar dig.
Eller tala om psykoser som om det vore en av dina vänner som haft det


Lycka till!!

Ska prata inför "måndagsgruppen", typ fyra eller fem pers. Funkar det ska jag tala inför patienternas anhöriga.

Jag har lätt att uttrycka mig i skrift (lite skryt får ni tåla), men verbalt är en annan femma. Nåt måste jag dock göra rätt, annars hade jag aldrig blivit tillfrågad.

Jag tror att ett papper med punkter kan funka och därefter spåna lite. Man kan ju inte memorera allt, en fusklapp kommer man långt på.

När jag föreläser tar jag först en personlig berättelse om vårdupplevelser och återhämtning... den tar mellan 20 minuter och en timme, beroende på hur mycket tid jag har till föreläsningen... sen kör jag powerpoint bildspel om återhämtning, brukarinflytande, vardagsmakt, bemötande, eller vad jag gör nu, strategier att hantera röster, eller nätverkskontakt och psykiatriskt vårdtestamente - de jag föreläser för får välja vad de vill höra om... en del väljer bara den långa versionen av den personliga berättelsen, andra vill ha en 3 timmars eftermiddag med lite av varje...

Fördelen med att ha ett bildspel är att det visar att man kan nått mer än att vara patient... ger dem en ögonöppnare... många har lätt att fastna i föreställningen om att om man en gång varit sjuk så är man alltid sjuk...

Den personliga berättelsen är viktig, men du bör skriva ned stödord så att du bara berättar det du vill, och kan välja bort sådant som du vill hålla för dig själv...

Jag har nog hållit över 200 föreläsningar nu... 70 av dem var förra året... så för mig går det numera på rutin, även om jag alltid anpassar mig till den respons jag får från auditoriet...

Lämna inte ut mer än du vill stå för i den personliga berättelsen - annras kan du få ångest efteråt. Första gången jag föreläste hade jag ångest efteråt i tre dygn... men numera är det smärtfritt, och ger även en känsla av revansch att få berätta om de svåra vårdupplevelserna.

Försök få ett positivt slut på din berättelse så att folk får hopp om att återhätning är möjlig...

Och om du har humor kan du skämta lite lätt om vissa situationer... det fångar auditoriet och ger distans till den egna berättelsen... ett exempel på det är att när jag kommer till den tid då jag var som mest paranoid och kände mig jagad av alla män med portfölj, och samtidigt jobbade i Stockholm och pendlade 4 1/2 timme per dag, så säger jag "och det finns ju tyvärr väldigt många män med portfölj på Stockholmspendeln"... det får auditoriet att skratta till lite, trots allvaret... det brukar bli uppskattat... sen berättar jag om de strategier jag använde för att hantera paranoian...

Den personliga berättelsen har jag utan powerpointbilder, ibland lägger jag upp en målning som jag själv gjort via powerpoint som bakgrund för auditoriet att fästa blicken på...

Det var några tips. Du får gärna PM:a mig med mer specifika frågor...

Lycka till!!! Du är modig!!!