min kamp mot demonerna

på sistone har jag lyckats hålla mig undan demonerna, jag tror de är på väg att försvinna. efter sådär 20-25 år. jag har verkligen jobbat med mig själv och funderat ut varför de har varit på mig, och vad de vill, och jag börjar tro att det är mitt psyke som skapat dem för att skydda mig mot den fruktansvärda tomhetskänslan som alltid hotar under allt annat. så även om demonerna är hemska är de ändå "snälla" jämfört med det som är alternativet. nu när demonerna blivit lite svagare har tomheten blivit desto mer påträngande och hotfull, ibland blir ångesten för mycket så jag inte vet vad jag ska ta mig till. det känns som att jag faller genom en avgrund och inte kan andas, och som att jag är på väg mot det mörkaste och hemskaste... jag försöker tänka positivt och så, men den här känslan av att bara falla handlöst, utan att veta om jag kommer leva eller dö nästa sekund. har funderat på att åka till akuten, men jag tror jag håller ut för tillfället. men jag känner bara en sån jättestor sorg över hur allt är och har varit, allt jag har gått miste om och allt som varit så orättvist.. har fått höra att jag kräver för mycket uppmärksamhet och att jag överdriver saker och ting. jag kan ligga flera timmar i sträck och inte ha en aning om vem jag är eller var jag befinner mig... så har det varit tidigare också men nu är det mycket starkare och svårare att kontrollera. t.ex. när jag ligger i sängen så upptäcker jag att "SHIT DET LIGGER EN FOT DÄR, VAD GÖR DEN DÄR", så blir jag livrädd och efter nån minut inser jag att det är min egen fot. det har hänt nåt med hjärnan på sistone som gör att tankarna bara inte kopplar. jag undrar hur det här ska sluta egentligen

Är det borderline som du lider av? Vid borderline ska
det vara vanligt med tomhetskänslor och svårighet
att uthärda känslor som ångest.
Har du genomgått DBT eller MBT? Det ska trots allt
vara god prognos på borderline och de flesta förbättras
i 40 årsåldern, sägs det.

ja, de har sagt att dem vill utreda mig för borderline, som alla jag pratat med i vården verkar ha bestämt sig för att jag har. men jag VÄGRAR bli den ena eller andra diagnosen, precis som jag vägrar ta tyngre tabletter än dem jag har. jag vill behålla viljestyrkan i själen, den astrala kraften för att kunna fokusera sig i världen, och inte bli ett offer för psykiatrin eller för mina medmänniskors fördomar och dömmande attityder. jag klarar mig själv, det har jag alltid gjort, jag behöver ingens hjälp förutom min egen viljestyrka och livskraft.

Hoppas det blir bättre snart! Varm kram

Det är bara ett fåtal här under 7 år med psykossjukdom, som har besvärats av demoner, men säkert tror normala människor att alla med schizofreni hemsöks av demoner. Om man har väldigt dramatiska symptom på psykos, så finns det chans för att man har en oäkta eller dissociativ psykos. Du verkar annars ha verkligen bra verklighetsförankring, så jag är osäker på om du har en äkta psykos, trance.

Vid oäkta psykoser spelar man antagligen upp ett
scenario på hur man tror att en psykos utspelar sig.
Mycket tas nog från beskrivningar från filmer och böcker.