hur var eran barndom?

Min mamma skyddade mig från mkt när jag var barn. Vi pratade inte om saker... Hon höll allt för sig själv. Jag kunde ju märka att hon var ledsen, men hon ville inte prata om det.

Min pappa var paranoid och straffade oss för saker han trodde vi hade gjort eller skulle göra. En gång pressade han ihop min skalle med armarna så hårt att jag blev alldeles yr och kunde inte gå. Han har tagit stryptag på min bror och sparkat mig i magen. Jag tänkte ta honom av daga när jag var 14 pga psykisk misshandel men fick möjligheten att fly då morsan och han separerade. Jag började röka när jag var 8 år. Tog min första sup när jag var 10. Började dricka ordentligt när jag var 16. Farsan slutade slå mig när jag var 12 för då gav jag honom en smäll på käften och vägrade vika ner mig och vara svag. Var man svag hade han all makt. Ingen trodde på mig när jag berättade hur det var hemma för han är ju såååå trevlig och artig...utåt. Han spöa min kusin en gång för att han kastat en snöboll på honom.

Mamma var hemmafru en period, men sen jobbade hon o jag blev dagbarn hos en dam i samma sjuvåningshus jag bodde i. Jag växte upp i Hageby, men på min tid var det ett bra bostadsområde. I närheten fanns Vrinneviskogen och en skidbacke med lift. Gott om ytor att leka och sporta på. När vi lekte hemma var vi på "bakan" eller "framman". Bakan = baksidan av huset, framman = framsidan på huset. Det var ett stort hus med åtta trappuppgångar. Ibland tog man cykeln eller bussen in till storstan (centrala Norrköping). Åh, vad jag saknar min barndom.

Fantasio, du är en stor nostalgiker.

Röda vita rosen.

Under skoltiden så upplevde jag att jag inte blev tagen på allvar! Det blev bättre på gymnasiet där jag faktiskt trivdes.