Mår riktigt dåligt

Hej.

Mitt inlägg är lång, hoppas någon orkar läsa sen.



Det är så att jag har blivit mycket paranoid senaste tiden. Har paranoid liknande tankar men är inte psykotisk enligt läkarna (har gjort massa utredningar och slutdiagniosen ångestsyndrom). Är mycket hypokondrisk av mig.


Det är så att jag är olycklig gift men är tvungen att stanna kvar med henne för mitt barns skull. Fallet är komplicerad.

Min fru är konstig (tycker jag). Hon är tyst av sig och svårt att förstå vad för typ. Antingen är hon en ängel (riktigt bra kvinna alltså) eller klurig ond kvinna. Hon ljuger ofta och bortförklarar sig alltid vilket gjort att jag ej litar på henne sedan några år tillbaka och är aktsam.

Jag kanske fördömt henne felaktigt och hon är offer, men det vet jag inte. Hon säger att hon älskar mig jätte mycket och jag är allt för henne, men praktiskt visar hon det inte, hon bryr sig inte så mycket om mig.

Tillbaka till paranoian: Aktsamheten för min fru har gjort att jag sakta men säkert blivit allt mer paranoid. Tänk om hon är en sådan fru som hämnas och vill mig illa. Tänk om hon förgiftar mig.

Jag försökte att inte visa detta för henne. Men min mor har tyvärr berättat det för henne vilket blev "officiellt". Då började jag göra saker som jag kunde göra innan, som att hon måste äta med mig när jag äter.

Min ångest blev värre o värre så att hon sover i ett rum och jag i ett annat. Jag låser dörren.

Nu är paranoian att antingen hon, eller någon annan (någon stalker eller någon som vet om min ångest, kanske hackat min dator eller så) vill göra det jag är rädd för, nämligen skada mig fysisk.

För två veckor sedan vaknade jag av att dörren till rummet är olåst. Jag som brukar låsa dörren fick tanken då att någon har gått in. Vem vet jag ej. Antingen min fru eller någon som vill mig illa. Ibland skriver jag politiska åsikter i nätet och insändare, kanske någon politiker eller så. Nu när jag skriver det känns tankarna löjliga, men när ångesten stiger känns de verkliga.

Jag har ältat de senaste två veckor och är i djup depression samt har ångerkänslor över att jag ej säkrat mig tillräckligt.Grejen är att jag vet om att tankarna är osannolika, men risken, trots att den är 0.0000001 % är tillräckligt stor för att jag får ångest och måste då göra saker för att inte få ångest. Är helt enkelt ingen risktagande människa och är rädd för risker. Tror jag har tvångstankar (som är diagnostiserad när jag var liten dock).

Jag är rädd att jag blivit förgiftad och att mitt IQ har sänkts rejält.
Har senaste veckan ingen libido alls och svårt att få upp den vilket gör att jag tänker på att någon har skadat min sexualitet på något sätt (fysisk) när jag då sovit.

Det jag mest är rädd över just nu är att jag blir drogad, antigena innan eller under sömnen och någon skadar mig fysisk.

Vad ska jag göra åt mina tankar?? Jag känner mig tvungen att tänka på de trots att jag vet att de ej gör någon nytta utan bara skada. Jag ångrar även att jag är svag person och ej varit tillräckligt man att skilja sig. Hade jag skiljt mig för två år sedan hade inte dessa saker hänt. Jag hade det bättre, inte perfekt, (hypokondri och allmän ångest hade jag) men ändå liksom.

Ursäkta långa inlägget.

Ha det fint

Hej!

Hur länge har du haft det så här?

Hej på dig Greta.

Kommer faktist inte ihåg. Haft olika ångesttankar. Innan var det mest så att jag undviker att köpa lösgodis för bakterier och så och att jag måste kolla saker jag köper är oöppnade. Kollade spsisen flera gånger och tvättade händer flera gånger.

Haft det så som det är nu 1 år ca. Gått upp och ner. Tankarna kom när jag sluttar ssri. slutat pga biverkningar och vågar ej ta den.

Sedan är det så att jag i mitt liv blivit sviken många gånger av personer jag litat till 100%. Har även blivit sviken av en läkare som jag litat till 100% men som visade sig (enligt annan läkare som undersökte mig som rekommenderade mig att byta läkare) att han inte hade goda intentioner. Han gav mig medvetet fel diagnos då det var enligt läkaren jag träffat uppenbart att det var inte den diagnosen han skrev. Den läkare som svek mig var en erfaren och när jag då frågade ut honom var svaren ologiska och han var nervös.

Har du inga mediciner idag?

Du kanske ska prova nån annan ssri?

Nej inga mediciner. Funderar gå tillbaka till ssri men är tveksam.