Finns det nån som kan förklara det här med känslor?

Läs länken först så är ni jättesnälla om ni ska skriva här eller ni kanske redan vet? Vilket som, men jag har extremt svårt förstå mina känslor varifrån dessa obehagliga känslor kommer ifrån, det kan väl inte jag va ensam om i mina psykoser?! Jag tänker på min uppväxt ingen förstod mej och så och min styvfarsa använde mej som en boxningssäck när jag var bara ett litet barn.... jag fick tidigt lära mej att leva i kaos! Känner inte till någonting annat! Har en tid hos en psykolog snart och jag har aldrig träffat honom så jag är extremt nervös tänk om han är en okänslig typ? Men jag tänkte ge det en chans att prata om mina känslor och upplevelser!

modernpsykologi.se/2015/04/24/den-med-al...nar-kanslorna-ropar/

Intressant. Det var en lång artikel. Min psykoterapeut sa att jag intellektualiserade för mycket. I min familj fick man inte visa känslor. De skulle förträngas. På så sätt kan man få psykosomatiska sjukdomar.

Hur är det idag då fick du nån hjälp och hur då?

Jag har nog bättre kontakt med mina känslor idag.

Orkade bara se några rader, men kanske återkommer i morgon kring detta ämne kring känslokylighet?

Det handlar inte om känslokyla. Det handlar om att man inte kan urskilja och sätta ord på sina känslor.

Ja, känslostumhet var ett bättre ord eller grader av känslosamhet är nog mer korrekt? Ja, jag känner igen detta alltför väl då jag själv har problem med att sätta gränser och tolka både mina och andras utfall. Men nu när jag har blivit äldre, så verkar jag ha blivit mer neutral med mina känslolägen än förr, då jag kunde skratta och gråta okontrollerat och prata med mig själv.

Jag tror vi har haft framme detta ämne tidigare? T. ex så hände en grej idag, jag var på en träffpunkt där några undrade vem jag var förtjust i, vilken tjej alltså? Och en som inte har betalat av sin skuld till mig trodde jag var förtjust i henne fortfarande? Både hon och jag lider nog av detta? Det vore nog omöjligt att få en relation att funka för oss med detta problem, men det kanske inte hon förstår och så dessa vittnen som kanske umgås mer med henne än mig, kanske missuppfattade min avsikt?

Detta skulle jag ha sagt med en gång inför gruppen, men nä så har det nog frodats en massa myter kring mig och andra som inte är rättvisa. Men jag är aldrig våldsam eller så, som många män och kvinnor med denna problematik kan vara?

Undrar varför denna tråd är på den allmänna forumet?