- Inlägg: 6190
Är ni rädda för döden?
Less
Mer
4 år 9 månader sedan #1162194
av Cosmos
Svar från Cosmos i ämnet Är ni rädda för döden?
Geta:
:lol: mycket bra råd. Jag tror jag har lyckats ganska bra...
:lol: mycket bra råd. Jag tror jag har lyckats ganska bra...
4 år 9 månader sedan #1162197
av björk
Svar från björk i ämnet Är ni rädda för döden?
Black Metal rörelsen
mestadels Norge.
typ Mayhem - Gorgoroth,
m.m, ser döden som en
frälsning. Jag var insyltad
där ett bra tag.
mestadels Norge.
typ Mayhem - Gorgoroth,
m.m, ser döden som en
frälsning. Jag var insyltad
där ett bra tag.
4 år 9 månader sedan #1162359
av Admin1
Svar från Admin1 i ämnet Är ni rädda för döden?
Döden bekymrar mig inte alls. Jag tar det när det kommer.
4 år 9 månader sedan #1162365
av Geta
Svar från Geta i ämnet Är ni rädda för döden?
Tänkte kopiera en dikt här av Birger Sjöberg men det stod att det var strängt förbjudet.
Trodde min broder rätt så är döden ett bekymmer....
Trodde min broder rätt så är döden ett bekymmer....
4 år 9 månader sedan #1162367
av Jocke
Vars är världen på väg?
Svar från Jocke i ämnet Är ni rädda för döden?
Bleka Dödens minut (Reflektioner sedan han sett en begravningsprocession med standar tåga förbi) Ur Fridas bok av Birger Sjöberg Ja, du kommer till slut, bleka Dödens minut, då med granris min port blir prydd, då min fönstergardin utav blommig satin blir på mitten ihopasydd, då min hand har en ros i förvar, om vars doft ingen aning jag har. Ja, du kommer till slut, bleka Dödens minut, då jag står där så gömd och skydd. Stärkta veck överallt. Allting skiner så kallt. Kandelabern, den hyrda, bär sina ljus utan glans, och den svartaste frans, som fanns köpa, den finnes här. Våta kinder sig skymma i flor såsom rosor i dimma, jag tror... Stärkta veck överallt. Allting skiner så kallt där, som Döden med lien är. Under klockornas vin in de bära terrin på en blåmanglad duk, så ren. Solen, blek bak gardin, slår i glaskaraffin ned en stråle med gullgult sken. Gamla frackar ses runt kring mitt stoft, alla dunsta de malpappers doft. Under klockornas vin in de bära terrin, en glacerad, med blom och gren. Snart står kammaren kall med sin svartklädda pall, tom och dragig och väldigt arm. Något bortrivet blad av en krans far åstad för ett vinddrag från fönstrets karm. Ute höras de pulsa i snön under klockornas ängsliga dön. Snart står kammaren kall med sin svartklädda pall och en bårduk på stolens karm. 1 (2)
Allt för mycket besvär... Jag så föga begär. Bättre varit, att fall få som ett blad faller ner, virvlar runt och beger sig till vila bland stoft och strå. Daggen faller, och frosten gör vitt, snart är bladet i smulor förspritt. Allt för mycket besvär... Jag så föga begär utav klockor och sånger då. Ja...Men har du en ros, kan du lägga den hos mig på kullen, när dock du går vägen strax där förbi under fåglarnas skri, medan sommarn, den glada, rår. Kan min ande med dimfingrar då vänligt vinka – nog görer den så! Som en fjäril, som vind vill jag röra din kind ibland kors och bland snäckor små."
Man får inte kopiera i kommersiellt syfte, men tog detta som okey, då det är en pdf-fil! Var det denna dikt du menade Geta!
Allt för mycket besvär... Jag så föga begär. Bättre varit, att fall få som ett blad faller ner, virvlar runt och beger sig till vila bland stoft och strå. Daggen faller, och frosten gör vitt, snart är bladet i smulor förspritt. Allt för mycket besvär... Jag så föga begär utav klockor och sånger då. Ja...Men har du en ros, kan du lägga den hos mig på kullen, när dock du går vägen strax där förbi under fåglarnas skri, medan sommarn, den glada, rår. Kan min ande med dimfingrar då vänligt vinka – nog görer den så! Som en fjäril, som vind vill jag röra din kind ibland kors och bland snäckor små."
Man får inte kopiera i kommersiellt syfte, men tog detta som okey, då det är en pdf-fil! Var det denna dikt du menade Geta!
Vars är världen på väg?
4 år 9 månader sedan #1162372
av Geta
Svar från Geta i ämnet Är ni rädda för döden?
...som sker vid sommarvakan av Birger Sjöberg första versen av tre:
Trodde min broder rätt, så är döden ett bekymmer,
vilken lik ängslan nog tör äga övergång.
Morgonen bräcker lätt, i samma stund det skymmer.
Bäst som vårt solsken dog-det sken vid fågelsång.
Just som jag kved "Jag dör",
drömmande jag mig rör,
svävande fram på ängar.
Strängar i vindstråk jag hör.
Trodde min broder rätt, så är döden ett bekymmer,
vilken lik ängslan nog tör äga övergång.
Morgonen bräcker lätt, i samma stund det skymmer.
Bäst som vårt solsken dog-det sken vid fågelsång.
Just som jag kved "Jag dör",
drömmande jag mig rör,
svävande fram på ängar.
Strängar i vindstråk jag hör.