Jag bodde på landet och hade 4,5 mil till stan. Minns en gång jag inte ens hade pengar till bussen utan mutade busschauffören med ett keyboard för att han skulle låta mig åka med. Han skrattade och skakade på huvudet: Vad är det med er härute? Jag fick åka med gratis där jag gick och pantade mitt keyboard.
En annan gång räckte pengarna till stan men inte tillbaka. Då gick jag till Frälsis och bad om busspengar. Men det var segt. De gav mig inte pengarna utan gick med mig till stationen och såg på medan jag löste biljetten. Så jag gick aldrig dit något mer trots svält och pengabrist. Jag hade en bil tidigare men körde ut den i skogen i mörkret. Blev inte skadad men bilen blev bara skrot. Efter detta var det omöjligt att bo på landet. Jag blev dessutom skogstokig och gjorde en rad märkliga saker. Lösningen blev att flytta in i en barack i stan, jättebra läge. Btydligt bättre än idag i en riktig lägenhet. Nåväl, idag har jag det bra.
En period när jag nyligen hade flyttat hemifrån, åt jag enbart lite yoghurt. Behöver jag nämna att jag var psykotisk då?
Numera klarar jag mig utan mat i tre timmar under vaken tid. Sedan blir jag hangry och ytterligare en stund senare är det dextro som gäller för att ens orka hålla ögonen öppna. Apropå mat, nu ska jag laga köttbullar.
Har, vad jag minns, alltid ätit mat varje dag i mitt liv. Kan inte minnas att jag nånsin varit utan mat. Det har inte alltid varit gott, men ätit har jag gjort.
