Syster som inte vill ha hjälp!

Sankt_sigfrid skrev:

bebis skrev: Sankt_sigfrid;

Tyvärr så har det inte hänt så mycket i frågan.. Svarade inte på hennes sista två mail, och vi har ingen kontakt alls för tillfället. Har inte ens varit "hem" sen dess.. Eftersom hon bor hemma så känns det som det egentligen ligger mest på mina föräldrar att ta tag i det hela, men pappa vägrar ju tyvärr låta det bli tvångsvård. Mamma (som själv har erfarnhet av psykiska problem..) är faktiskt den som greppat bäst av dom vad det handlar om, och att syster måste få hjälp.
Själv har jag mest jobbat över hur mkt som helst (stressigt på jobbet), men tankarna kommer upp igen nu så fort det lugnat sig lite...

jag vet inte hur sånt funkar direkt, men kan man inte ringa någon läkare som kan åka dit o kolla till henne..har ju träffat en del under åren som vårdats efter grannar eller anhöriga ringt psyk eller polisen nått sånt o sagt hur det ligger till.....

Tanken har ju verkligen slagit mig, men... Polisen var ju hem till dom (hon bor som sagt hemma) när hon bara försvunnit en kväll, ma och pa var såklart jätteoroliga. Syster kom hem när poliserna var kvar, ca fem på morgon, och låtsades som om hon inte alls fattade vad det rörde sig om.. Så hon KAN ju "spela normal" (menar inget illa med detta nu, vet bara inte hur jag ska uttrycka mig) så att säga..
Sen ringde hon mig vid kvart över fem och sa att ma och pa blivit alldeles tokiga och ringt polisen när hon bara ville vara i fred lite. Till saken hör att hon skulle in till Sthlm på jobbintervju, o sen ringde på eftermiddagen o sa att hon var på G hem. Men hon kom inte med sista bussen (typ 21:00, dom bor i skogen) och föräldrarna vart ju skitoroliga med tanke på hur hon varit sista tiden.. I efterhand sa syster även att ma och pa "erkänt" att dom ringt polisen för att dom hade så tråkiga liv, vilket såklart inte är sant.. <!-- s:-( --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_sad.gif" alt="" title="Sad" /><!-- s:-( -->
Så tror tyvärr det skulle vara skitsvårt att få henne att prata med en läkare som kom ut dit, om det inte var så pass illa att det verkligen var akut fara för hennes liv.

bebis skrev:

Sankt_sigfrid skrev:

bebis skrev: Sankt_sigfrid;

Tyvärr så har det inte hänt så mycket i frågan.. Svarade inte på hennes sista två mail, och vi har ingen kontakt alls för tillfället. Har inte ens varit "hem" sen dess.. Eftersom hon bor hemma så känns det som det egentligen ligger mest på mina föräldrar att ta tag i det hela, men pappa vägrar ju tyvärr låta det bli tvångsvård. Mamma (som själv har erfarnhet av psykiska problem..) är faktiskt den som greppat bäst av dom vad det handlar om, och att syster måste få hjälp.
Själv har jag mest jobbat över hur mkt som helst (stressigt på jobbet), men tankarna kommer upp igen nu så fort det lugnat sig lite...

jag vet inte hur sånt funkar direkt, men kan man inte ringa någon läkare som kan åka dit o kolla till henne..har ju träffat en del under åren som vårdats efter grannar eller anhöriga ringt psyk eller polisen nått sånt o sagt hur det ligger till.....

Tanken har ju verkligen slagit mig, men... Polisen var ju hem till dom (hon bor som sagt hemma) när hon bara försvunnit en kväll, ma och pa var såklart jätteoroliga. Syster kom hem när poliserna var kvar, ca fem på morgon, och låtsades som om hon inte alls fattade vad det rörde sig om.. Så hon KAN ju "spela normal" (menar inget illa med detta nu, vet bara inte hur jag ska uttrycka mig) så att säga..
Sen ringde hon mig vid kvart över fem och sa att ma och pa blivit alldeles tokiga och ringt polisen när hon bara ville vara i fred lite. Till saken hör att hon skulle in till Sthlm på jobbintervju, o sen ringde på eftermiddagen o sa att hon var på G hem. Men hon kom inte med sista bussen (typ 21:00, dom bor i skogen) och föräldrarna vart ju skitoroliga med tanke på hur hon varit sista tiden.. I efterhand sa syster även att ma och pa "erkänt" att dom ringt polisen för att dom hade så tråkiga liv, vilket såklart inte är sant.. <!-- s:-( --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_sad.gif" alt="" title="Sad" /><!-- s:-( -->
Så tror tyvärr det skulle vara skitsvårt att få henne att prata med en läkare som kom ut dit, om det inte var så pass illa att det verkligen var akut fara för hennes liv.

ja det e ju den där med att vara en fara för sig själv, fast det kanske går att spela på att hon är en fara för andra? det är hon väl antagligen inte, men hon behöver ju hjälp...det är inte så att hon börjat ta droger eller nått sånt..de har ju ofta lite sned uppfattning om tid o så...det kanske man skulle kunna trycka på i så fall....

Sankt_sigfrid skrev:

bebis skrev: Sankt_sigfrid;

Tyvärr så har det inte hänt så mycket i frågan.. Svarade inte på hennes sista två mail, och vi har ingen kontakt alls för tillfället. Har inte ens varit "hem" sen dess.. Eftersom hon bor hemma så känns det som det egentligen ligger mest på mina föräldrar att ta tag i det hela, men pappa vägrar ju tyvärr låta det bli tvångsvård. Mamma (som själv har erfarnhet av psykiska problem..) är faktiskt den som greppat bäst av dom vad det handlar om, och att syster måste få hjälp.
Själv har jag mest jobbat över hur mkt som helst (stressigt på jobbet), men tankarna kommer upp igen nu så fort det lugnat sig lite...

jag vet inte hur sånt funkar direkt, men kan man inte ringa någon läkare som kan åka dit o kolla till henne..har ju träffat en del under åren som vårdats efter grannar eller anhöriga ringt psyk eller polisen nått sånt o sagt hur det ligger till.....

Jo, just det där med läkare har jag funderat på. Problemet är tyvärr att hon är rätt bra på att "fejka vara som vanligt", och med största sannolikhet skulle hon bara finta bort läkarens försök att nå fram till henne. Efteråt skulle det garanterat bli rena helvetet där ute i skogarna... <!-- s:-( --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_sad.gif" alt="" title="Sad" /><!-- s:-( --> Jag känner mig ganska maktlös i allt det här, Känns verkligen som att det borde vara upp till föräldrarna att få henne till läkare, men.. Dom orkar/vill/vågar inte ta tag i det.
För tillfället har jag ingen nämnvärd kontakt med någon av dom. Printade ut samtliga mail som syster skrivit (samt mina svar) och gav dom. Reaktionen blev tyvärr som väntat; Noll. Känns inte som att jag kan göra mer för tillfället, jag måste ju också få må bra, och... Det har varit många långa år med mamma, och så tanken på att det början om igen, fast med syster.. *suck* Har allvarligt funderat på att leta reda på nåt proffs att prata med för egen del, INNAN allt kraschar liksom.

Hej!
Ville bara uppdatera lite om mitt syster-problem;
Vi har återupptagit kontakten, även om vi kanske inte pratar dagligen. Men min möjlighet att få henne att söka hjälp är alltså bättre nu, istället för obefintlig. Har tänkt låta det ta en liten tid och inte forcera, eftersom det inte verkar fungera alls på henne. Vill ju inte "skrämma iväg" henne nu, när hon anförtror sig åt mig igen..
Så håll tummarna för mig nu!

Det låter bra att det har förändrats till det bättre för
dig och din syster.
Tack för uppdateringen!

lycka till! hoppas det går bra