Syskonsskarans ordning för måendet !!

Jag vill diskutera ett nytt ämne. Vilken ordning isyskonskaran man kommer har för måendet. Eftersom jag kommer från en gammal familj där ålder räknas som något fint blev jag mobbad inte direkt mobbad- men ändå .Man räknades inte riktigt med i .diskussioner och dylikt. Det var hemskt men det var så' Jag var van vid det. Men att rubba detta är oerhört svårt. Det går inte att prata om sådant som är problematiskt. Det är bara sådant vi glänser med som får pratas om. Men det finns ju sådant som är hemligt också. Och det får inte finnas med. Jag har hållit på länge att försöka prata om sådant jag inte räcker till med. Men blir bara ej förstådd. Det är mycket obehagligt.

Jag kan inte på rak arm påminna mig om nån stor nackdel eller fördel för min placering i syskonskaran. Däremot har jag påverkats av att mina syskon är tvillingar med varandra och därmed har jag inte kommit in i syskonskaran riktigt.

Jag är äldst i syskonskaran och har därmed varit
försökskanin för föräldrarna.
Min syster har blivit mycket mera lyckad eftersom
våra föräldrar mognade under tiden. Det är ett
vågspel att vara första barnet.

Eftersom jag o mina syskon splittrades när jag var fyra år, så har jag inte levt med dom. Bodde ensam med min fosterpappa.

Jag har en äldre bror. Som lillasyster har jag blivit ganska "gulligullad" med. Min bror har inga barn och jag har inte heller några. Ibland tycker jag mig känna pressen på att jag ska skaffa barn, jag är ju ändå 28 år! Men mest tycker jag synd om min bror för allt fler av hans kompisar har barn nu...Av mina kompisar har endast en barn. Hare!

"Placeringen" har viss betydelse har jag hört från de som jobbar med såna här frågor.
Själv är jag i mitten, vilket ska vara extra besvärligt. All uppmärksamhet ägnas åt den nyfödda.
Jag kommer tyvärr inte håg allt, men det kan uppstå intressekonflikt mellan syskonens välbefinnade.