Jag var lite elak mot kompisar förut...

Jag var lite elak mot kompisar när jag var yngre=tonåring, och hoppas dom har förlåtit mig!!
Jag tänker ibland på att jag var elak mot dom men dom borde väl ha glömt det, det var ju länge sedan... :mrgreen:

Så, nu letar du nya kompisar. Vill du ha kontakt?

Jag tolkar det som att du har samvetskval. Det är viktigt att kunna förlåta sig själv. Man kan gå och be om förlåtelse av den man gjort orätt mot. Det är ju inte lätt tycker jag.
Det är kanske så att du får lämna bakom dig det som hände i tonåren och gå vidare i livet. Träffar du dessa kompisar numera? Känns det okej då jag säger att du får gå vidare i livet? Eller plågas du mycket av det som hände?

Det är lätt att komma ihåg allt tokigt man har gjort, när man
är deprimerad. Senast efter min postpsykosdepression så
rullades det upp en film i huvudet på mig, där det visades vad
jag hade gjort för fel i livet.

Det är viktigt med vänner. När jag blev sjuk blev jag av med samtliga. Trodde jag. Det visade sig sen när jag blev frisk att det faktiskt fanns en och annan som förstod att jag varit sjuk och därför betedde mig så plumt och taskigt. När jag blev "frisk" så loggade jag in på viska. För att jag var så enormt ensam. Det fanns helt enkelt ingen att ringa till. Idag ser livet ljust ut igen. Har fått tillbaka många förlorade vänner men långt ifrån alla. En del människor kan inte förlåta. En del fattar inte att det inte var mitt vanliga jag som sa allt det där dumma. De kan inte skilja på mig och min sjukdom. Det är inte lätt att förklara. Hur kan man förklara att man fick tecken och följde dom. Kram till er alla!

Nästan alla vänner från tiden innan jag insjuknade har försvunnit. Endast en som jag har kontakt med från tiden innan sjukdomen bröt ut och han käkar också antipsykotika...

Jag blev visserligen sjuk först och han hade ett bra jobb som mattelärare på komvox för vuxna elever och fick därmed bra med pengar när han blev sjuk.