killet skrev: Jag har pratat med min brorsa om det och han säger att det är gamla orättvisor och att jag ska tänka på nuet. Min syrra säger ingenting om det.
Ligger en del i vad din bror säger för det går inte att göra gjorda saker ogjorda.Det bästa är nog att försöka att gå vidare och kanske få hjälp av en psykolog för att kunna göra detta. Har du fått tala med någon psykolog på avdelningen?
Ibland får man träffa psykolog för att de skall utreda en inför fastställande av diagnos och i såna fall är de nog inte till någon större hjälp. Det är väl när man träffar psykologen ganska många gånger och när man får psykoterapi som man får nytta av det hela.
