Min arga mamma

Mamma är en stark personlighet med bestämda åsikter. Jag upplever att hon är överdrivet sträng mot mig, min syster kommer undan med saker jag inte gör. Jag tar aldrig itu med saker, det har hon rätt i, men jag vill inte få en utskällning för det.

Mina föräldrar gick på utblidning, hette det PPI? De kan inte ha lärt sig något, jag möts av förakt och ilska, när jag behöver stöd och hjälp. Hur behandlar dina näsrmaste dig?

Mina släktingar lägger sig inte i för det mesta, då jag klarar mig själv.

-

Min mamma är nog som din mamma, Fantasio, fast vi har sällan kontakt så hon lägger sig inte i så mycket som förut, men hon har åsikter om vad jag borde göra och så... men hon bråkar inte med mig.

Min mamma är inte sträng. Men hon vill att jag slutar med alla mediciner. Jag är självständig och är inte beroende av hennes hjälp.

Min fostermamma var också väldigt sträng och förmanande och hade alltid rätt. När jag flyttade blev hon dissig och ignorant istället, ringde sällan och bortförklarade det med att hon visst ringt (men jag ser alla missade telefonsamtal på min telefon, oavsett om det varit upptaget när det ringt eller om jag haft telefonen avstängd). Ringde man själv när man mådde dåligt så vände hon det alltid till att jag fick skylla mig själv. Sa upp kontakten med henne till slut, det var enklare än att ha med henne att göra, men jag älskar henne trots allt.

Just nu har jag problem med min biologiska mamma, hon är manisk och vägrar inse det. Ringde henne igår och var rak om att hon faktiskt är manisk, och försökte få henne gå till psyk. Hon bara bortförklarade sig och sa att allt var bra och att hon minsann själv kände igen tecknena. Men hon har aldrig haft någon vidare sjukdomsinsikt. Min biologiska mamma har missat större delen av min uppväxt eftersom jag inte var så intresserad av kontakt med henne när jag var yngre. Hon ser mig fortfarande som ett barn.

Den jag har närmast kontakt med är min syster som ställer upp när det verkligen behövs. Hon är mentalskötare och väl insatt i min problematik och säger alltid bra saker.

Pappa och jag har knappt kontakt och mellan jag var 6 år och 21 pratade vi inte någonting.

Min faster har jag sporadisk kontakt med för hon bor i Finland. Vi brevväxlar ibland.

Farmor var mitt stöd under min trassliga uppväxt men hon gick bort 2006.