Kommer aldrig att klara av när mina föräldrar dör...

Jag vill inte ens tänka på det. Det är för svårt.

Ispegelland, för att det inte skall bli så svårt att sakna din hund när hon dör, är att du bör skaffa en valp nu och låta din gamla hund lära upp den lille, vilket din hund kommer att göra. Då blir det inte lika svårt för dig när den äldre hunden somnat in och är i sin himmel.

Människor, var komma de ifrån och vart går de? Tomten! Han upplevde samma sak, vad gäller människor, som man gör med djur som dör tidigare än en själv.
[youtube:1cahf74w]SvYKCGy216g[/youtube:1cahf74w]
[youtube:1cahf74w]qpvkLb1Wmlg[/youtube:1cahf74w]

Min mormor är en riktig stålmormor, hon är nästan helt frisk. Hon fick dock operera lungorna för nått år sen. Annars har hon ingen rullator, det vägrar hon. Hon är friskare än min mamma o min morbror, trots att hon är 88 år gammal. Ingen demens eller sånt. Hennes pappa, min gammelmorfar blev 99 år (1895-1994). Hade han inte brutit lårbenet, så hade han säkert blivit över 100 år.

Det är problematiskt, får fortfarande ingen adekvat hjälp, trots att så jävla många olika människor tycks ha en egen åsikt om samma gemensamma nämnare? Vem tusan är då täljaren?

Om min familj, alla i en bil idag, kraschar, så vet jag inte vad jag skulle göra!

Det där låter som en klassisk ångesttanke. "Tänk om, tänk om". Du som är troende kan alltid be och lita på att Gud bär din familj när oron kryper på.