Kommer aldrig att klara av när mina föräldrar dör...

Både min morfar o farfar blev också 84 år gamla. Så man får väl hoppas att ens egna föräldrar blir minst det. Min farmor dog 88 år gammal, men hon var så dement p.g.a. Alzheimers så hon reagerade knappt när pappa sa till henne att hennes man (min farfar) dött. O hon kände inte igen mig, min syster eller ens min pappa, o de ytterst få ord som hon sade var på tyska. Hon var givetvis på ett hem då. Pappa var god man åt henne de 2 år utan farfar.

Det skulle också vara jättehemskt om någon av mina föräldrar drabbades av Alzheimers...

Fick ett unikt minne efter att min morfar dött, en bok som heter; Andra Världskriget dag för dag, på alla fronter. O är som det låter en dagbok över andra världskriget, men där han har gjort egna anteckningar o noteringar, typ;
-Här var jag i Ukraina o sköt då 2 personer.

Är väldigt glad att jag var där på sjukhuset när min pappa dog. Det känns helbra som avsked.

Så sikta på det.

Ingen av mina föräldrar blev dement.

notwoodstock skrev: Är väldigt glad att jag var där på sjukhuset när min pappa dog. Det känns helbra som avsked.

Så sikta på det.

Ja, det kommer jag att vara, om de nu inte dör helt plötsligt. Farfar var sjuk i cancer o höll sin sjukdom hemlig tills han blev inlagd. Han gömde t.ex. sin medicin när pappa, som kan medicin, var på besök. Vet att min pappa tog det hårt när farfar dog, då det kom så plötsligt.

Jag kommer bli såå isolerad

Jag kommer nog klara mina föräldrars död bra. Det kan inträffa snart för de är nästan 90 år. Har varit självständig sedan 13 års ålder, då jag bott på elevhem. På sätt och vis har jag delvis varit som en förälder åt mina föräldrar och även i viss mån deras syskon. Lite av släktens Storfarsa har jag varit.