Om jag berättar om mina föräldrar, vad är risken?

Om jag berättar om mina föräldrar, vad är risken att inte bli trodd hos psykiatrin som helt plötsligt kan påstå att jag har "vanföreställningar" när jag har sett deras psykopati i flera år... Allt har blivit mycket tydligare när jag lägger alla pusselbitar... Jag har inte ändrat någon åsikt senaste åren med dem, har hatat de länge... Men jag tyckte jag kunde ge dem en andra och tredje chans... Men nu räcker det, de kommer inte ändra sig.

Så vad är risken hos psykiatrin?

Psykiatrin lär säga att de behandlar dig - inte dina föräldrar. Vad som fått dig att bete dig som du gör är mindre intressant för dom. Huvudsaken är att du är lugn och fin nu. Dessutom kan de komma dragandes med Medical students' disease[/url:it1d2okc] dvs att du tror de drabbats av något du läst om men som du egentligen inte har utbildning för att diagnosticera.

Det är vad jag tror kommer att hända.

Tack Inwatto, det är egentligen rimligt att anta... Varför skulle de göra det? Det är ju inte jag som har psykopati.

Kolla på wikipedia om psykopati så kan man se om någon är psykopat.

Projicering är vanligt, men det är inte det jag gör här.

När jag gick i psykoterapi hos en läkare på 1980-talet, skyllde hon allt på föräldrarna. Jag skulle klara mig bättre utan dom, påstod hon. Visst, jag klarar mig utan mina föräldrar, sedan de dött.

De ifrågasätter nog att du satt en diagnos på dina föräldrar om de ens ger dig någon respons på det du berättar. Kanske får du bara ett Hm av doktorn och det är allt.