Paranoid anhörig som tror illa om alla som vill henne väl

Hej på er!
Personen är diagnosticerad som bipolär typ 1 sedan ~25 år tillbaka, en del skov med manier men många psykoser genom åren. Hennes pappa hade schizoaffektivt syndrom, även han med mycket vanföreställningar och psykoser. Hoppas att det är okej att jag skriver här ändå?

Iallafall. Ett dödsfall inom familjen (ganska väntat, gammal och sjuk) utlöste en psykos, en mild sådan eftersom att hon var ganska medveten (ringde själv läkaren som höjde hennes sömnmedicin så att hon fick sova). Verkade ganska klar efter det, men lät ovanligt släpig/trött på rösten. Ca 1 månad sedan. Det brukar vara syn och hörselhallucinationer, den här gången såg hon den döda personen gå runt i lägenheten osv.

Med dödsfallet kom ett arv, och det är där vi är nu. Hon tror att alla vill åt arvet, försöker blåsa henne och på något sätt sno åt sig dessa pengar, tom mörda henne (!?). Hon svarar inte längre i telefon och tycker att vi är "usch".
Vet inte om hon tar sina mediciner (bl.a zyprexa, lithium).

Vad kan jag göra? Vänta ut det? Så länge hon inte är en risk för sig själv eller andra verkar läkarna eller mobila teamet inte göra något riktigt..det gör ont i mig, vill bara att personen ska få må bra. Hon har en kontaktperson, boendestöd och god man. Kan dom göra något? Hon har aldrig betett sig såhär tidigare..

Kram! :hjärta

Hej och välkommen!

Har inte så stor erfarenhet av bipolär psykos. Det kan bli bråk i familjer vid arv även om inte psykisk ohälsa är inblandad. Litar din anhörige på den gode mannen?

Välkommen! Tyvärr så har jag inga bra råd att ge

Ni borde informera gode man så att hon inte får pengarna medans hon är sjuk.

Ni kan kontakta den godemannen och säga åt hen att han skall bevaka arvskiftet så att hon får det hon har rätt till. Om hon läser bouppteckningen kan hon räkna ut hur mycket hon skall få om hon vet hur många som skall dela på arvet (dödsbodelägare).

Sist jag pratade med henne så litade hon på gode mannen, ja. Kontaktpersonen som hon tidigare älskat är dock även hon ute efter hennes pengar..(inte på riktigt då såklart).

Någon bouppteckning har inte gjorts ännu, hon ville att jag skulle följa med till juristen för 3 veckor sedan, men så blev allt sådär fel.

Det som verkar ha utlöst det här extremt paranoida tillståndet är att en ganska dyrbar sak har försvunnit från hemmet, huvudmisstänkt blev då sonen som fortfarande bor hemma, och var på väg att kastas ut..lyckades att få henne på andra tankar, men saken är fortfarande borta. Sonen intygar att den funnits där och nu är borta (och inte tagit den), så det känns ju lite olustigt det också.

Tack till er alla för era fina svar. Känns fantastiskt att kunna prata om det här med personer som förstår och har egna erfarenheter.