Att hedra minnet av bortgånga anhöriga

Mina släktingar gravar är för långt borta. Jag menar, jag kan ju inte åka buss ända till Burträsk Resten ligger uppe i Luleå. Det är ännu längre

haha! Mina är inte heller i närheten men jag hälsar på den lokala gravgården som ligger alldeles bredvid!

Jag hann träffa min gammelmorfar, han föddes 1895, o dog 1994.

Jag tände ljusen för min döda hund, och såg på de videosnuttar jag har av henne. Har massvis med fina foton också. Jag saknar henne mycket, fast jag har en ny hund. Enda trösten jag hade var att vi fick vara tillsammans så länge. Hon blev 15 år.

Jag är rädd för hur jag skulle reagera, om mina katter skulle dö...
Skulle nog bryta ihop, som när jag fick beskedet att min morbror var död.

Visst, vi har haft många katter under åren, o man blir ju ledsen när man tvingas avliva de, eller en som blev påkörd. Men Milou och Zero har jag verkligen fäst mig vid.

Ja det är hemskt, Richard, att förlora dem. Fördelen med katter är att de lever längre än vad hundar gör. Men när den dagen kommer... Det är inte lätt.