Att hedra minnet av bortgånga anhöriga

Jag ska nog ta en promenad nu, bort till djurkyrkogården. Inte för att jag ser fram emot det, men där ska mina katter få sin sista vila den dagen de går bort.

min hund ligger på en skogskyrkogård ute på Hisingen i närheten av en vanlig kyrkogård men avskilt och i skogen som sagt. har dock inte förnyat någon mer gång, så graven kan vara tagen

Jag får dåligt samvete när jag läser denna tråd. I Norrköping där jag bor har jag bara min farmor begravd. Kallas det minneslund?

Min katt är begravd i min systers trädgård under ett plommonträd.

jag hedrade minnet av min bortgångne morfar genom att gå på kyrkogården och fantisera om hur alla gamla döda från 1910-talet och framåt levt... En del levde kort tid, en del levde lång tid men alla hade gått igenom första och andra världskriget.. Min morfar föddes på 40-talet så jag förmodar att han sörjt sina föräldrar som levde innan!

Har flyttat ifrån alla släktingars gravar men tände ett gravljus i minneslunden på kyrkogården i närheten för dem.

Har inte tänkt så mycket på den saken tidigare. Kanske borde man uppmärksamma och hedra de döda, även om de inte är hos oss längre.

Jag går på kyrkogården varje dag. Beundrar och njuter av parken och tänker på de döda. Men fokuserar på och lever för de levande. Medans de finns ibland oss.