Förälders hänsyn m.m

Man är ekvivalent empati störd.
Det står i bibeln "till förälder reta
inte upp Era barn".. I disposition
emot narcissisten blir det en plåga och.
Träsk. Vet inte vilken befattning de
har alstrat men jag antar schizofreni
antar jag.

Med borderline o personlighets
domän fast de sista är inte
applicerat på mig.
Braskis....
Men härrör temat.

Att pg.a dåliga omständigheter
skall man betala för betala i dispositionen. Om igen betala.

Är det sunt logisk. Att för att någon satte en till livet och de blev fel.

Det är väl inte mej man vänder sig till.

Då är min pappa en pilemarisk
psykopat med amygdala negativ
stress exponering o försakad reptil
hjärna.

Kollade på dr Phil om hur hjärnan underutvecklas vid omsorgsbrist det första året. Som en slokande blomma som törstar efter vatten.

Tänker på barnhemsbarnen i Rumänien. Få har kunnat återhämtat sig även om de fått byta miljö.

Min pappa var "sträng" mot mig i skolan!
Han "tvingade" mig att spela musikinstrument i mellanstadiet (fick dock välja själv, o jag valde valthorn), det var urtrist...
Han "tvingade" mig att läsa tyska i högstadiet, jag är jättedålig på språk o fick dåliga betyg, bytte i 9:an till kost o teknik.

Men sen i gymnasiet förändrades allt, jag fick välja själv vilket program jag ville gå. Självklart ville han att jag skulle satsa på apotekare eller läkare, men jag ville hellre bli fysiker. Valde naturvetenskapligt program med extra el-, elektronik- o dator-kurser. Sen kollapsade jag. Pappa försökte stötta mig, men jag bara var elak mot honom... Misshandlade honom o sånt. Men det var 1996-1998.

Idag är han min gode man!

Richard skrev: Min pappa var "sträng" mot mig i skolan!
Han "tvingade" mig att spela musikinstrument i mellanstadiet (fick dock välja själv, o jag valde valthorn), det var urtrist...
Han "tvingade" mig att läsa tyska i högstadiet, jag är jättedålig på språk o fick dåliga betyg, bytte i 9:an till kost o teknik.

Men sen i gymnasiet förändrades allt, jag fick välja själv vilket program jag ville gå. Självklart ville han att jag skulle satsa på apotekare eller läkare, men jag ville hellre bli fysiker. Valde naturvetenskapligt program med extra el-, elektronik- o dator-kurser. Sen kollapsade jag. Pappa försökte stötta mig, men jag bara var elak mot honom... Misshandlade honom o sånt. Men det var 1996-1998.

Idag är han min gode man!

Detta hitta jag nyligen ..
Den var, förborgad i, Phono (grammofon), uttaget .
Längst ned te vänster..
Ang, receivern känns inte som, om
man som spelat med öppna kort.
Den var tilltäppt i trä så omöjligt att se.
Det känns som man levt i en livslögn.
Men tar hänsyn till en vedertagen signifikant stereo.
Detta var plus, får man väl säg.
Att jag fick medel i natura.
Vi grävde fram således. I garaget!
En del artefakts.!//jacob

björk:

Jag gillar dina dikter. De lever i en högre rymd som många gånger är svåra att förstå. Men själva kärnan förstår man.

Föräldrar vill inte medvetet förstöra sina barn. Men det finns alltför många som försöker leva genom sina barn, som tar över och kväver. Sedan säger de: "Jamen, vi ville bara ditt bästa". När de misshandlar sina barn måste barnet vara starkt annars gå det under senare i livet. När en förälder misshandlar sitt eget barn är det som att öppet säga: "Jag har tappat kontrollen och förlorat". En misshandel handlar egentligen om att barnet faktiskt har vunnit över sin förtryckare. Trots detta kan barnets liv präglas av ångest och missbruk. Det är något av en paradox. I den dysfunktionella familjen är alla sjuka utom symptombäraren själv. Istället bär denne upp familjens samlade skuld på sina axlar.

Denna texten slussades ut till min email.....