Jag slår vad om att det redan finns en tråd om syskon, men jag startar en ny.
Har du syskon? Hur många?
Jag har två syskon som jag älskar.
Som liten förstod jag inte människor utan syskon. Jag undrar fortfarande ibland hur det känns.
De ensambarn jag kände verkade vuxna.
Att ha syskon är norm och därför har jag periodvis varit osäker på om jag ska älska mina syskon. Men samtidigt: det är ju inte synd om folk utan syskon. Det har säkert sina fördelar.
Jag har en fyra år yngre syster som lever ett helt vanligt Svensson-liv. Nu under Coronan har vi träffats varje vecka. Vi har mycket att prata om. Tidigare har hon knappt haft tid för att träffa mig.
Jag har två halvsyskon, jag växte upp med en av dem t o m jag var 8 år då han flyttade hemifrån. Så man kan ju säga att jag till hälften är ensambarn. Hatar verkligen det ordet. Så länge min bror bodde hemma hade jag det bra. Han var fin och snäll mot mig och det förekom aldrig någon rivalitet mellan oss. Han är ju 8 år äldre så jag fick lära mig mycket som inte mina jämnåriga kände till eller kunde. Han lärde mig att spela schack när jag var sex och några enkla låtar på gitarr. Så han var den som presenterade mig för musiken!
