Min mor är underbar, en riktig dunderkvinna. Det finns saker som jag inte tycker om att hon gör, men trots det tycker jag om henne. Hon är en "alfakvinna" som styr och ställer, väldigt bestämd. Hon har varit väldigt stöttande under sjukdomsförloppets olika stadier. Det gör inget om hon gör fel ibland, för hon kan inte veta hur det är att ha schizofreni. Ibland har jag blivit arg på henne för att hon inte förstår, men inser senare att hon inte vet bättre och därför släpper jag det. En mamma kommer alltid att vara en mamma, bäst att finna sig i det.
