Måste försöka börja tänka mer på andra...

krokus skrev: Richard,

Var intresserad av andra när de berättar något. Visa att du är intresserad. Titta på personen. Le när det passar, ge en kram när det passar. Det brukar gå hem.

Vissa Aspergare har svårt att vara intresserade av annat än sig själva, eller sina specialintressen. 

Tack för tipsen!

Ska tänka på det. Det där med kramar är nått jag aldrig förstått riktigt... Visst kramar jag tillbaka, men ibland känns det inte bra med fysisk beröring.

Till exempel tror jag inte att så många här på Viska har kemi som specialintresse. Tycker att det blir för mycket skriverier om det. Ni får säga emot mig om jag har fel.

Jag som en gång oxå som Richard hade passion för kemi tycker det är kul när Richard berättar om sina kemiäventyr. Jag får flashbacks. Tillbaka till en lycklig tid.

Och Richard, jag tycker inte heller om kramar. Alldeles särskilt inte med bekanta eller de som inte tillhör allra innersta kretsen. Huh liksom.

Likadant för mig krokus sen start av Xeplion. Neuroleptika ger ofta förkylnings symtom på ena eller andra hållet.

Mig stör det inte, tycker det är bra.

Geta skrev: Till exempel tror jag inte att så många här på Viska har kemi som specialintresse. Tycker att det blir för mycket skriverier om det. Ni får säga emot mig om jag har fel.

Ja, just nu är jag helnördad i kemi, men ska försöka hålla mig till kemiforumet på Flashback, men där är ganska dött... Har kollat lite på utländska sajter. Jag är medlem på www.sciencemadness.org/whisper/ o läser en del på www.chemicalforums.com/. Pluggakuten är bra också!

Vad gör det Richard, om du nämner det på viska. Bra att du har ett intresse, du håller trots allt inga föreläsningar.

Richard,

Ok, om inte kramar känns bra för dig, ge inte kramar. Men en klapp på axeln kanske? Om en av dina väninnor berättar något som får henne att börja gråta. Vad gör du då? Som tröst alltså. Du kan baka en kladdkaka!

Håller med krokus, det finns fler än du själv, din Aspergers lägger sordin för dina känslor för andra. Du måste lära dig att inte bara själv utan andra kan behöva utav skilda slag precis som du behöver andra. Din personlighet som är medfödd gör att du inte känner igen det på dig själv, det är en läro sak för dig. Du förstår helt enkelt inte, det ligger i den diagnos Aspergers som du har.