Hur ser ditt nätverk ut?

  • Fantasio
  • Författare till inlägg
  • Offline
  • Jubelhedersmedlem
  • Jubelhedersmedlem
  • Ich bin der Bub vom Thüringen
Mer
3 år 2 veckor sedan #1329547 av Fantasio
Har du folk runt dig som kan vara ett stöd till dig? Jag har en storasyster som ställer upp och hjälper mig en hel del. Får man räkna in boendestödet till nätverket? Mina föräldrar är för gamla för att kunna hjälpa mig, tyvärr. Vem ringer du när det krisar? En vän? En släkting?
Mer
3 år 2 veckor sedan #1329553 av krokus
Svar från krokus i ämnet Hur ser ditt nätverk ut?
Min sambo ställer upp för mig. Han märker ofta före mig, när jag är trött och håller på att krascha. 

När jag vill diskutera känslomässiga problem och liknande, vänder jag mig till Hinkan. Hon är mycket empatisk. Jag är mer lösningsorienterad, vilket är bra ibland. Önskar att jag vore mer åt stöttepelarhållet också! Jobbar på det. 

När det har varit tjafs med myndigheter och jag har behövt hjälp, har jag vänt mig till mamma. Hon är bra på att prata i telefon, det är inte jag. 
Mer
3 år 2 veckor sedan #1329558 av Geta
Svar från Geta i ämnet Hur ser ditt nätverk ut?
Klarar det mesta själv. Min syster vägrar att ställa upp om jag krisar. I så fall vänder jag mig till fackfolk.
Mer
3 år 2 veckor sedan #1329560 av koi
Svar från koi i ämnet Hur ser ditt nätverk ut?
Har min partner när det gäller praktiska saker.

Ett par vänner för känsliga saker.

Min mamma insisterar på att jag har en sömnstörning och får för lite REM-sömn. Antar att hon tror drömmarna kommer i vaket tillstånd. så hon är inte till mycket hjälp.

Har just nu bra kontakt med psykiatrin. Hoppas jag får behålla denna läkare. Han lyssnar på mig. Det har de tidigare nötterna inte gjort.
Mer
3 år 2 veckor sedan #1329567 av Nobel
Svar från Nobel i ämnet Hur ser ditt nätverk ut?
Känner mig rätt så ensam trots att jag har ett extensivt nätverk. Somliga inom nätverket saknar förståelse till vad jag går igenom, somliga visar djupare förståelse.

Visst är mor bra på att joxa med myndigheter, och hon förstår vad positiva symtom är och har förståelse för de. Däremot saknar hon helt förståelse för negativa symtom, så som bristande motivation och fattigt tal... Jag försöker att förklara att det inte fungerar trots försök att ändra på det. Resten av familjen verkar sakna förståelse. En rycker på axlarna och tror att jag "bara" varit utbränd och att det bara är att vara positiv och rycka upp sig. Den andra familjemedlemmen lika så och tycker att jag har "hur mycket fritid som helst" och borde klara av att leva ett "normalt" liv.

Två av mina barndomsvänner har sett mig knallpsykotisk. En hjälpte oerhört mycket under min första psykos genom att jag kunde bo hos honom och han tog hand om mig genom att köra mig till och från psykosavdelningen varje dag i en hel månad. Den andre har förståelse för allt vad psykisk ohälsa innebär och var lustigt nog inlagd på samma avdelning som mig men några månader tidigare. De stöttar mig fortfarande.

Har varit i kontakt med ett NIP-team ända sedan insjuknandet och fram till för några månader sedan. De uppmuntrade de framsteg som jag gjorde. Läkaren var väldigt restriktiv med att skriva ut mediciner, förutom antipsykotisk. Psykologen var duktig och vi klickade från första mötet. Kuratorn var duktig och arbetade aktivt för att få ut mig i arbete igen.

Men har nu bytat team och träffat en ny läkaren, och vi får se vad hon går för. Hon verkar inte vilja ge mig en sjukskrivning, som jag behöver på 50%. Tanken var att min förra läkare skulle ge mig den, men sedan flyttade jag till en ny region med ett annat psykosteam. Vet inte exakt vad som händer just nu, känns som att jag är i någon slags limbo mellan alla myndigheter. Men de finns där och försöker att hjälpa mig.

Myndigheterna har varit stöttande. Arbetsförmedlingen försöker få ut mig i arbete med anställningsbidrag, vilket jag är tacksam för. Försäkringskassan har direkt kontakt med en kontaktperson som leder ett rehabprogram som jag varit delaktig i. Kontaktpersonen hjälper med att jonglera mellan myndigheterna och får saker att hända. SIUS-konsulenten hjälpte med övergången från arbetsträningen till praktiken. Arbetspsykologen från arbetsförmedlingen var inte särskilt bra enligt mig eftersom att hans råd färgades starkt av hans egna tidigare erfarenheter som privatperson.

Sedan finns ni på Viska som ger stöd i form av gemenskap och förståelse.

Har inte berättat om sjukdomen för så många andra.
  • Fantasio
  • Författare till inlägg
  • Offline
  • Jubelhedersmedlem
  • Jubelhedersmedlem
  • Ich bin der Bub vom Thüringen
Mer
3 år 2 veckor sedan #1329570 av Fantasio
Svar från Fantasio i ämnet Hur ser ditt nätverk ut?
Jag har en kontaktperson inom psykiatrin, men denne ringer jag inte ofta till. Kp:n är dålig på att svara i telefon. Min önskan är att ha någon att prata med när jag mår dåligt. Pratar oftast sport med en kompis, men det lättar faktiskt att få göra det. Jag har turen att ha fler än en vän.