Positiva eller negativa föräldrar?

Mer
16 år 6 månader sedan #91480 av gast-sp-325483574
Hur många hade föräldrar som var positiva, som uppmuntrade våra små framsteg som små? Berömde, gav oss uppmuntran, uppskattning, visade att dom tyckte om oss, allt det som var vår rättighet som barn, för det är alla barns rättighet att ha föräldrar som har vett att uppskatta sina barn!

Eller, hur många hade föräldrar som var negativa? Gnälliga, hackade, klagade, och inte hade vett att uppskatta oss som små?

Skillnaden landar som natt och dag hos ett barn... och det borde en förälder förstå... hur det landar... (men alla gör inte det)

För en förälder ska BYGGA sina barn... bygga och trygga... men en del föräldrar raserar, plockar ner, skalar av, isolerar...
Mer
16 år 6 månader sedan #91496 av Geta
Det kan ha varit så att känslor inte varit kutym
i familjen.
Att alla känslor har försökts städas bort.
Att det bara blir kyla kvar.
Att städa bort känslor har varit en försvarsmekanism
som fungerar för en del men som inte ett barn klarar
att iscensätta.
Att en förälder försöker att styra så att alla känslor
trycks ner tills det exploderar i psykisk sjukdom.
Mer
16 år 6 månader sedan #91505 av gast-sp-325483574
Geta,

Låter som autism, aspergers syndrom i mina öron.. svårigheter i att förstå ANDRAS känslor, så man undviker känsliga ämnen, för att undvika konflikter, man förstår inte hur det landar... så man går balansgång istället. Men någon får betala priset! Det kostar... allting kostar...

Sånna här föräldrar satsar sina barns hälsa... och går fria själva... så brukar det se ut... dysfunktionalitet.

Skuld måste hamna där den hör hemma... och det är som sagt ALDRIG barns fel... det är ALLTID föräldrarnas fel. Det är där skulden ska vara. Ingenannanstans... föräldrar måste ta ansvar för sitt eget beteende... och man satsar inte sina egna ungar... man månar om dom!

Kulan får hellre träffa mig, än mitt barn, som jag lägger mig över rent instinktivt för att skydda... om vi blir beskjutna... förstår du vad jag menar? Men i dysfunktionella familjer, så får barnen agera sköldar... dom satsar... och pekas finger åt... men dom som gömmer sig bakom skölden = inte tar sitt eget personliga ansvar för hur allt skapats, där är skurkarna. Och det är där pekfingret ska landa. Rätt måste bli rätt...
Mer
16 år 6 månader sedan #91506 av gast-sp-325483574
Det är så tragiskt när man hör sånt här... helt i onödan. Att barn drabbas av föräldrars ovilja/prestige att inte våga/inte säga som det är, undanhålla sanningar osv osv...

Det är inte skamligt att stå upp för den man är... så som man är... det borde dom få höra, föräldrar som agerar så här... så att barn drabbas istället i nästa led.

Samtidigt så blir det en skymfning mot andra, som har autism, som inte kan rå för hur dom är födda... har dom ingen rätt att leva?? JO, alla har vi samma värde... oavset handikapp... vi har människovärdet... samma värde... allas liv, att vi lever, är och finns, vi har samma värde... för allt bygger även på respekt. Att acceptera andra med sina egna fel o brister också... men alla måste stå upp, för sina egna fel och brister...

Synd att det ska vara så svårt... så att barn drabbas istället... det blir som att hoppa över en generation... och gå fri själv. Inte bra... inte bra...
Mer
16 år 6 månader sedan #91551 av mopa
Jag växte upp med min pappa, han gjorde så gott han kunde. Han är världens snällaste.
Var långa perioder på bup, men min pappa har alltid funnits där.