"Aldrig får jag må riktigt bra, alltid finns där något jag plågas av. Just nu viss magsmärta och stickningar i vänster hand. Det behöver inte betyda att mitt hjärta är kaputt, men jag tror ibland att så är fallet.
Mammas vännina sedan 60-talet avled i maj förra året av hjärtstopp. Jag kände henne inte, men visst hade vi träffats och hälsat på varandra. Jag mådde redan dåligt när jag fick dödsbudet, men gick från att vara illa till überjäkligt.
Ont i magen, diarré, yrsel, stickningar i vänster arm och hand och smärta i mellangärdet. Det gick så långt att jag skrev ned lösenord till olika saker och la på golvet framför TV:n. Jag trodde ju att jag skulle dö.
Jag tänkte att jag kan inte bara dö, jag måste få säga adjö först. Så jag ringde syrran och hon sa att jag hade dödsångest. Tro fasen, det.
Det gick åtta dagar, sedan blev jag tvångsvårdad. Tror det var då jag fick Stesolid första gången. Efter fyra veckor på psyket mådde jag bättre, men efter utskrivningen blev det värre igen och jag gick till polisen och bad dem om morfinplåster.
Blev inlagd sen augusti igen för precis samma sak. Det går ju aldrig över! Hur länge kan man leva med igenslaggade blodådror i hjärttrakten? Är jag dödende på riktigt denna gång?"
En text från min blogg. Det lindrar att skriva, även om det inte handlar om sjukdomar.
