Hur många av er kan känna Ångest?

Ångest är en sjukt tung känsla. Man får stå ut, tänka att det går över även om det inte känns så just i stunden. Och ta ångestlindrsde medicin om man har. Då tänker jag på ångest som inte beror på något som hänt utan som mer kommer av sjukdomen självt, rent fysiskt liksom. Jag kan ha en del förväntansångest, ångest för hur jobbigt det kommer bli det jag ska göra. Försöker vara här och nu och känna det jag känner för det. Om jag promenerar tex känna hur lätt JUST DET HÄR steget är, hur skönt det är när vinden rusar om håret, hur bra sällskap jag har.... Istället för att se framåt och hur jobbigt och tråkigt det kommer att bli att gå 75 min. Eller hur jag kommer göra bort mig på ett PEER uppdrag. Men jag tycker att den ångesten oxå beror på hur jag mår i övrigt. Utmattad = sämre prestationer och mer ångest.

Jag har haft mycket ångetproblematik, men det har verkligen blivit bättre med det, de senaste 2 åren. Jag får inte lätt ångest numer, och inte heller ofta.

Jag har ångest , men inte varje dag. Det är en jävla jobbig känsla. Tur jag har xanor.

Ångest är det mest besvärande symptomet vid schizofreni. Ångest kan nog förvärra psykossymptomen, så värd att behandla.
www.viska.se/sjalvhjalp/motverka-angest

Ja, jag känner ofta ångest. Har GAD, social fobi, PTSD, panikångest. Jag brukar säga att jag är en vandrande ångest.

Detta är jag fruktansvärt trött på. Men tar sällan Stesolid i och med att jag vill att tabletterna ska bita när det verkligen gäller. T ex när jag fick veta att islaa var död. Då var jag ensam hemma och tog 15mg Stesolid. Det var inte ångest jag kände då, utan sorg, men det var lika bra att ta ändå.

Har inte haft ångest på runt 20 år, tack vare bensodiazepiner.