Att du attraheras av andra män får jag ta för självklart.
Men just mig är ingen självklarhet. I beethovens ödes symphonie.
Jag hittade tilbaka till skrattet. Tillsammans vi såg på.
Nyanserat. Liknade varanndra. Vi åt jordgubbar.
Hade hett tillsammans och för att fira oss tog vi till orda. Nöjet var
glas klart. Klart att du ville bli min fru och jag din karl. Vi skulle fira
våra liv med cermonier i invignings akt. Det var vikitgt att vi var uppklädda
i trolovade smyckningar artigt högfärdigt försvars ställning i stan o hjärta.
Förlovade som vi var hade vi inget att förlora bara inta het andan.
För din skull fanns det cider i bringaren, Jag trodde aldrig att jag skulle
ta mej ut hål rummet men jag fann sistan i extra svåra svarta rymmder.
SKulle vi tillsammans bestiga mount everest. Trygga som vi var kunde inget gå
fel. Inte om du frågar mej. Begiskt vi groggade upp för våra sista slantar.
Kanylen blodig nu. Mycket blodig. Men ifred var vi allt. DU o jag.
Annette.
