Mår skit! =(=(

Jag har varit inlagd i 1,5 månad och blev utskriven förra fredagen. Jag har fått ECT och har mått liiiiite bättre men nu känner jag mig lika låg och nere som jag gjort förut. Jag går med självmordstankar och självskadetankar konstant. Har köpt två paket alvedon som jag funderar på att överdosera. Jag orkar inte kämpa mer snart. Ringde psykakuten för ett par dagar sedan men de sa bara att jag skulle prata med personalen (jag bor i ett gruppboende). Vet inte hur jag ska klara att ta mig igenom detta. Jag är totalt uppgiven.

Förra gången som du överdoserade fick du problem med hjärtat? Du har varit borta länge från Viska.
Hur mådde du innan du blev inlagd? Hur är det att bo i gruppboende?

Innan jag blev inlagd mådde jag också väldigt dåligt. Jag märker ingen skillnad nu utan är lika låg och nedstämd som jag var innan. Mina största problem är mina självskadeproblem. Jag både skär mig själv så jag måste sy och så överdoserar jag medicin så jag får magsköljas och dricka kol. Jag känner mig helt uppgiven. Vet inte vad jag ska göra. Vill bara skada mig hela tiden!

Hur det är att bo i ett gruppboende är olika men man har ju alltid tillgång till personal om man behöver och jag skriver dagligen schema. På schemat skriver jag vad som ska göras vid olika tidpunkter och med vem i personalen jag ska göra det med. Allt står uppskrivet från när jag ska ha medicin till att jag ska iväg och handla. Behöver jag hjälp inne i min lägenhet med något så får jag det bara jag ber om det. Så med andra ord; hjälp finns i den mån man behöver det! Det är bara att säga till om man behöver hjälp med något. Vi har även sovande natt här så även på natten finns det personal tillgänglig om det behövs.

Greppa tag i livet o skaffa självkänsla. Stå framför spegeln o säg många komplimanger 10 min varje dag. Ta din medicin och sluta skada dej själv. Sätt små mål att utföra dagligen.

Till exempel kanske utföra att gå en promenad själv i 20 min den första dagen sedan ökar du lite då o då. Sitter man inomhus och gör inget så kommer man ingen vart.
Verkar som du lär behöva sällskap.

Den sista uppgiften lär bli svår. Men finn vad som gjorde att du mådde dåligt i första hand och sedan när du vet det. Prata om det med en vän. När du pratat ut så kommer det tyngsta delen ramla av och du lär må bättre och lättare.

Mediciner kan aldrig bota en sjukdom. Dom maskerar sjukdomens symptomer. Den ända personen som kan gå ur denna depression är du själv och ingen annan.

jag har träffat kvinnor med självskadeproblematik, men de har klarat sig längre perioder. Jag kan bara hålla tummarna för dig, Aspergergirl. Kul att ha dig tillbaka på sajten.