När man tänker när ngt lindrigt har inträffat, då förstorar man hela konceptet att det är värre än vad den egentligen borde vara. Jag har blivit tillsagd, att jag i början använde rullatorn inomhus hela tiden, men nu nästan inget. Men jag är svag efter fallet fortfarande, så jag går sakta och eftertänksamt. Men det är klart, hjärnan lurar en att vara mer rädd än nödvändigt. Men jag var faktiskt illa däran men jag har repat mig snabbt bara sista veckan.
Vars är världen på väg?
