Vad ska jag göra?

Känner mig ensammast i världen. Utan att ha nån vän att prata med. Jag vill dö ibland och ibland är jag rädd att cigaretterna ska ta mitt liv. Jag skickar in böneämnen till olika förebedjare om att få hjälp att sluta med nikotinet. Men jag vet att jag har min far emot mig på den punkten. Det sista han vill är att jag ska bli nikotinfri. Han har aktivt sett till att jag har börjat röka igen efter att jag slutat tidigare. Han är feg och jag är svag som inte kan stå emot hans frestande. Men vem ska man lita på om man inte kan lita på sin far. Det känns som om jesus lämnar ut mig till allt detta och jag har ingen att prata med...

Det bästa kanske är att gå till en träffpunkt som rsmh och träffa likasinnade.

projek

Jag orkar inte....

Kanske finns det en präst på din ort som du kan prata med? De har faktiskt mycket erfarenhet om själavård :!:

Ja, kanske...

Jag är också väldigt ensam men lider inte så mycket av det att jag vill dö. Önskar jag kunde bjuda på nån solskenshistoria typ "gör så här så får du det bra". Det kan jag inte.

När jag var psykotisk senast (2004) hörde jag röster och kunde prata med olika andliga varelser. En av dem jag ville tala med var Jesus för Han sägs ju leva och ha makt över många människors liv. Efter att ha pratat med kanske 100 falska Jesus:ar fick jag tillslut tala med, vad jag uppfattade som, den Rätte Guds son. Bl a undrade Han om Han skulle kalla hem mig (om jag ville dö). Det ville jag inte. Då verkade Han nöjd med mig och lämnade mig. Så jag har inget uppdrag från Jesus med något Han vill jag ska göra, men Han är åtminstone nöjd med mig.

Har du funderat över vad Jesus vill du ska göra? Det är säkert något enkelt men med visst motstånd från onda makter. Så har det varit för mig de gånger jag haft något som Jesus ville jag skulle göra.

Angående din far så får du nog lita på att han är din far men att han har mänskliga brister som blir värre med åren. Han vet kanske inte längre ditt bästa utan du får ta över själv i ditt liv och axla hela ansvaret. Det är tungt när föräldrarna inte är ett stöd utan ger stjälp när man behöver hjälp. Så har jag haft det de senaste åren. Har klarat mig tack vare att jag har stödsamtal i sjukvården. Det kanske du också kan få? Någon att prata med utan att det behöver vara KBT eller annan terapi.