Jag kan rekommendera att skriva dagbok eller dikter om livet!

Jag har skrivit en skrämmande och obehaglig dikt om hur det är att va i akut psykos utan mediciner. Men det känns jätteskönt att läsa den och man bekräftar hur jävla mycket bättre det har blivit sen jag var i yngre åren när jag insjukna. Man lär sig att acceptera och inte ta det så himla allvarligt psykoser.

Jag skriver dikter om ja får nån idé. Mitt vapen.

Jag skrev mycket dikter ett tag. Varje dag faktiskt, jag hade det i schemat på morgonen. Så jag har hundratals dikter skrivna, en hel del om psykos och sjukdom, men också om naturen.

Hur då vapen?

Mina skrivningar handlar om livet med sjukdom.

Tex jag lever hårt i min egen verklighet. Men jag kan känna det finns en helt annan verklighet där på djupet. För att i nästa sekund försvinner känslan igen för hundraelfte gången. Jag hinner inte ens andas för att förstå hur den här verkligheten är.

Pennan e ett vapen vettu. Jag brukar blanda personliga grejer me politik. för allt hänger samman.

Vad man skriver är en piss i oceanien. Det kan ge värde för en själv. För att förstå.