Jag undrar om det verkligen är ok att jag delar med mig av vad jag lyckats lära mig av att leva med en psykossjukdom? Har velat göra det förrut men inte fått göra det. (Har inte försökt här ännu.) Mycket av vad jag kommit fram till fungerar för att minska rösterna och att göra de kvarvarande trevligare bygger på hur man hanterat de som börjar höra röster i Afrika. Jag förmodara att jag idag har en ganska bra förståelse för varför det i Afrika händer att människor tillfriskanar från schizofreni medan man i västvärlden inte gör det. Inget revulotionerande alls. Bara sunt förnuft. Jag antar att ni kommer att förstå vad jag menar kan vara anledningen till att psykvården hos oss inte lyckas.
Om någon vill svara på frågan skulle jag vara tacksam.
