Psykosvärld och handfast verklighet

Hur har ni det med psykosverkligheten och den handfasta verkligheten, är det två olika? Jag lägger mina psykotiska idéer åt sidan när jag mår bättre. Då känns de som avlägsna och förvirrade tankar. Kan inte glömma dom, för de ger svar på omöjliga frågor ibland, vilket kan skapa en känsla av trygghet.

Har t ex skapat en sjudimensionell modell av hur Gud kan vara kopplad till olika saker i verkligheten. Då upptäckte jag att siffror på sedlar (de har 10 siffror, men 3 av dom varierar inte som de andra) kunde ge mig information. Alltså kan man säga att sedlarnas siffror "talade till mig". Det gör de inte längre. Det är bara siffror. Men, min modell kan jag inte helt släppa, den har ju varit aktiv och fungerat, verkade det som. Antar att de psykotiska vanföreställningarna finns i mitt undermedvetna. Därför känns det lite som om jag har två verklighetsuppfattningar att tillgå: den friska och den sjuka. Har ni nåt liknande?

Den ångestladdade psykosdelen smälter in i ens vardagliga tankar som mest handlar om att överleva, den friska delen sköter bas-sysslorna som handla och laga mat, tvättning, städning och dylikt + även lite partajande ngn gång då och då. Jag föreställer mig när jag har ångestladdade situationer, så känner jag mig styrd bortom min friska tanke. Men en god vän sade till mig, när vi diskuterade huruvida det var bra att sjätte klass införlivas i högstadiet.

Då pratade vi om att hävda sig. Då slår en tanke mig, att vi schizofrena kanske måste hävda oss extra, för att de som var i högre årskurserna hävdade sig mot de yngre, då kan man tolka det som att schizofrenin är en slags revansch mot samhällets försök att mobba de som man inte ska lyssna på (tror dem).

Jag tror vi har en kart inombords som inte vill utvecklas i vanlig ordning, utan det blir de ångestladdade situationerna som biter tag i en, och man står sig otroligt ensam om detta. Verkligheten kan vi alltså inte riktigt nå, för mobbarna är i vägen. Det är riktigt svårt att lita på ngn, det tar så otroligt mycket energi med att kräva förklaringar som kanske inte ens finns i andras föreställningsvärld?

Jag tror att vi med schizofreni tidigt har stängt av en del av verkligheten och odlat en egen fantasi,
när vi inte har fått respons från omvärlden.
Det är som en ö i medvetandet, som innehåller vårt alldeles privata tänkande, som inte alltid överensstämmer
med omgivningens föreställningar.
Jag märker när jag kommer in på mina älsklingsfantasier, när jag är prepsykotisk.

jag gick in i schizofrenin kan vi kalla de det. När jag gick första året i Gymnasiet.
Det var en "knäpp period

Vill gärna ha in fler kommentarer kring hur vi hanterar vår friska respektive sjuka sida. Hur kan vi lämna det omogna bakom oss?

Har detta för mig att kolla nummer och bokstäver på bilar...Ganska jobbigt för jag räknar ihop siffrorna för att sen försöka få jämna tal..samma med bokstäverna vilket är svårt för jag vill bilda ord men det är svårt med bara tre bokstäver...Är lite som en grej ...känner ett tvång att göra det försöker låta bli men mår då dåligt..men mår bra när jag fixar ihop det..vet ej riktigt om det är detsamma men det är en av mina grejor jag gör...Och jag minns ofta folks reg nr.Ibland när det händer mig dåliga grejor som det här med mina magop.känner jag att det är Gud som straffar mig för saker jag gjort fel i livet...